Jag har pratat om det här förut: att inte gör research inför en resa. Jag har aldrig varit särskilt duktig på det, eller snarare ganska ointresserad. Och det handlar inte om att jag är nonchalant och ignorant mot landet och platsen jag besöker (tror jag?). Det handlar om att jag vill uppleva platsen på plats och med egna ögon och sinnen. Inte besöka just det torget för att det är där de vackraste och mest instagramvänliga husen finns, eller checka av sak efter sak på en lista.
Linda funderar på varför vi reser – och jag tror svaret finns att hämta här. Varför reser jag? Anledningarna varierar såklart men det övergripande, och anledningen till varför jag också flyttat till andra länder. Det är för att jag är nyfiken och vill uppleva. Det triggar mig att inte veta hur ett land är – vad finns där borta? Hur är människorna? Det vill jag ta reda på. Och även om jag skulle kunna läsa böcker och bloggar i dagar och säkert lära mig mer, så vill jag uppleva det. Det finns något oerhört exalterande i just det, och lite av det roliga försvinner liksom om jag redan har sett hundratals bilder och byggt upp förväntningarna.
4000 mil funderar dessutom på hur olika upplevelserna blir om man planerar och om man inte gör det. Och hur det värsta som finns måste vara att komma hem och inse att man missat något. Jag tänker inte så. Jag minns i och för sig fortfarande när jag besökte Seattle 2012 och efter resan insåg att vi missat väggen med alla tuggummin. Eller när jag nästan besökte Neuschwanstein men inte tyckte regnet var värt promenaden upp, så såg det aldrig på nära håll. För mig var det ingen big deal. Sevärdheterna har liksom alltid varit sekundärt. När jag var i Paris nöjde jag mig med att skåda Eiffeltornet på håll eftersom det inte finns något självändamål i att stå mitt framför det. Det är inte därför jag besöker Paris.
Gunilla har en intressant kommentar i sitt inlägg, “Den optimala av resformer måste alltså vara att resa som Christofer, att kunna slappna av och ständigt resa jorden runt med mig, som har allt planlagt sedan åratal tillbaka.” Att resa med någon som planerat, så man själv känner att det är spontant men man ändå lyckas pricka in perfekta upplevelser. Men om man är någon som gillar att researcha och planera kan man förmodligen ändå inte släppa kontrollen och låta någon annan sköta den delen av resan, eller?
Hade du nöjt dig med Eiffeltornet på denna distans eller är det ett måste att se det på någon meters avstånd?
Så kanske reser jag inte för att se, men för att uppleva. Kanske hade det varit intressant att studera Eiffeltornet på nära håll. Gå upp i det. Lära sig allt om dess historia. Vad staden tyckte då, vad staden tycker nu. På riktigt uppleva det. Men inte bara gå fram, titta, ta en bild och gå vidare.
Jag reser inte heller för den perfekta soluppgången, eller för sevärdheter, jag reser för känslan, och för att lära känna. För att jag är nyfiken. Och ibland hamnar man mitt i perfekta soluppgångar ändå, som den är här på en Tallinkbåt i Stockholms skärgård.
Och jag är nyfiken på exakt alla platser. Tidigare längtade jag mest långt bort och även om världens alla världsdelar fortfarande lockar (Asien, Afrika och Sydamerika främst, som jag inte upplevt desto mer av) så lockar också Sverige och Finland. Hur är egentligen Örebro? Vad finns att upptäcka i Umeå och Vasa? Hur är Gotland om somrarna? Jag vill veta det. Se mer, uppleva mer av det som finns nära, som också är spännande och fantastiskt.
Taj Mahal är ett exempel på en sevärdhet som är annorlunda. Det är så mäktigt, och du måste besöka det med en guide som kan berätta hela storyn. Hit skulle jag kunna tänka mig att återvända.
25 svar
Uppleva var det ordet jag glömde som jag verkligen borde haft med. Då tror jag resultatet hade blivit annorlunda. Kul att läsa om hur du tänker och tack för länk
Undersökningar är ingen enkel business ;) Hade till exempel också varit intressant att se vad folk svarat om det inte fanns färdiga alternativ.
Och ja, tack för inspirationen!!
Hehe, min dotter (14 år) börjar också säga det nu att det är så BRA att resa med mig. Då vet man liksom att allt är ordentligt uttänkt och blir till det bästa. :-)
Haha! Du kan se det som att du inte planerar bara för dig själv utanför att familjen ska få en så bra resa som möjligt ;)
Jag reser för att bli påmind om vad meningen med livet är.
Du måste tro att jag är en riktig knäppskalle Jennifer, mina kommentarer blir konstigare och konstigare för varje gång… 😬
Det är väl den bästa anledningen?? Hur bra som helst! Det är bara kul när du kommenterar Elisa!!! :)
Har inte rest på fyra år tror jag. Men vi ska boka en sommarrea nu med tvååringen. Och egentligen är jag inte sugen. Förr reste jag så fort jag kunde, men nu känns det som att jag ska resa för resandets skull. Känns mer som att man SKA resa, sjukt ju.
Vad intressant känsla! Kanske är det pga barn som ditt intresse ändrats? Och ja – det är väl lite av en norm.. Blir spännande att se vad du tycker efter sommarens resa.
Jag reser för det får mig att känna mig levande! Jag älskar att researcha mina resmål, för mig är det halva resan :) Däremot tycker jag det är viktigt att lämna plats för spontana upptåg, gillar inte att ha ett schema när jag väl är på plats. När jag besöker en storstad räcker det för mig att hitta ‘de rätta’ kvarteren, så en har en bra utgångspunkt att utforska butiker, caféer mm.
Härlig anledning! Och ja – bra att ändå våga lämna plats för spontanitet. Kan hålla med om att det ofta är bra att veta vilka kvarter man vill uppleva :)
Det där är intressant. Jag har inget som helst intresse av sevärdheter och stå i kö och trängas med andra, utan vill mest uppleva själva känslan av landet, sitta på ett café, känna mig som lokalbefolkning för en stund. Men då kan det bli svårt om städerna inte har just det att erbjuda, dvs om det där gatu/café/folklivet jag söker inte riktigt finns eller om det är för turistigt (blev tex lite besviken på San Fransisco…) Undrar en sak, känner du mindre lust att resa till andra länder nu när du bor utomlands, dvs när du måste “tampas med” ett annat land dagligen kanske du hellre åker “hem” till Sverige när du har tid över?
Förresten, är det meningen att bilderna ska svaja till lite (zooma in lite) på iPhone (eller är det kanske jag som borde uppdatera något)?
Hur länge var du i San Francisco?? Tänker att det finns så många olika utspridda områden där.
Och intressant fråga. Hmm kanske lite mindre börjar det bli nu eftersom jag väldigt gärna reser hem också – hem till Stockholm/Göteborg/Gällivare. Det känns också som att jag varit så himla långt bort under en längre tid och nu njuter av att upptäcka mer av Finland och Sverige – eller det som finns nära i Europa.
Hmm bilderna borde inte svaja längre. Har det försvunnit ännu?
Svajar bara lite på min iPhone, inte på min iPad eller laptop…
Det kan vara en gammal-cache version. Om du typ uppdaterar eller startar om webbläsaren eller något kanske det ändras? :) tekniken är knepig ibland…
Jag reser för att upptäcka och se det annorlunda. Varför seder och bruk kan vara så annorlunda och “fel” och ändå fungerar på något sätt. Jag reser också för att fånga nya fotomotiv och helst bör det också finnas tillfällen att lyssna på musik. Inte plastmusik för turister utan sådan musik som locals spelar och lyssnar till.
Jag gör ofta en ganska grundlig research. Dels för att spara tid och pengar, dels för att jag tycker det är kul att på förhand utforska ställen. Men jag gör inte upp ett så strikt schema att det inte finns utrymme för spontana händelser och utflykter. Jag försöker inte beta av så mycket som möjligt utan jag väljer ut ett par eller några berömda sevärdheter (beroende på hur lång tid jag har på mig) och resten får ske på gehör och på plats.
Kul vinkeln det där med musik! Du reser inte för festivaler eller konserter också?
Jag reser ofta till Umeå för att lyssna på musik men det är så nära att jag knappt räknar det som en resa. Umefolk förra helgen förresten. Eller, en liiiten resa är det i alla fall. När jag reste till Buenos Aires och Lissabon hade just då resvalet med musik att göra, tangon i BA och fadon i Lissabon. Ett drömresmål är New Orleans och den musik de spelar där och då framför allt zydeco-musiken som spelas i sydvästra Louisiana.
Och naturligtvis resan till Urkult festivalen varje sommar som ofta kombineras med en road trip i Norrland.
Enkom konsert- festivalresa kan jag tänka mig inom Norden.
Åh minns när jag besökte New Orleans som hastigast under en roadtrip och en man följde med oss gående en bit sjungandes och spelandes… :)
Blir nog ett eget inlägg på temat med inspiration från dig men huvudanledningen är helt klart att uppleva. Är en upplevelsejunkie.
Jaaa <3
Jag tror att jag reser mycket för att jag gillar känslan av att vara på väg någonstans. Det är delvis därför jag tycker att resan börjar långt tidigare än när man kliver av vid sin destination. Rörelsen och upplevelserna längs vägen är en stor del av hela grejen för mig, precis som upplevelserna dit resan är tänkt att gå så klart.
Hur känner du när du varit påväg under ett tag? Kanske efter en roadtrip eller flera resor efter varandra. Mättas känslan?
Ja, det kan den göra. Efter den här veckan, med Färöarna och London, kommer jag nog känna att det ska bli skönt att komma hem och landa lite. Sortera tankar, intryck och bilder. Det behövs också. För mig.
Alltså, jag och du har ju verkligen det gemensamt att vi båda älskar att resa, men nu när jag läser det här inser jag att vi älskar att resa av ganska olika anlendningar :D Jag gör alltid research före, och ofta är det bilder jag sett som får mig att vilja åka just dit för att också få se och uppleva just den platsen. Liksom checka av platser jag drömmer om att få se i verkligheten. Det där att gå runt och se vart jag hamnar har aldrig varit min grej, men ändå känner jag mig så himla levande när jag reser, även om jag oftast vet exakt vart jag är påväg.
Haha jaaa det låter som om vi har väldigt olika anledningar till varför vi reser och HUR vi gör det ;) Men ändå, ett härligt intresse att dela. Hoppas ni har det fantastiskt på resan nu! <3