Varför jag avskyr och älskar ordet ”fullbokad”

Min inkorg är kaos. Jag har till exempel råkat markera en obetald faktura som läst, vilket är dödsdomen för ett mejl i min inkorg. Det är endast och enbart de olästa mejlen som får uppmärksamhet. Råkar jag öppna dig och glömma att klicka på ”markera som oläst” (för vem svarar på mejl direkt man öppnat dem?), så kommer jag med all säkerhet glömma bort dig. Ibland löser det sig ändå, som när jag får ett infall och söker på ”faktura” bara för att dubbelkolla att jag inte missat någon.

Det är fler mejl än så att ta tag i, och fakturor kommer ju som tur är med påminnelser (älskar de automatiserade sådana som inte kräver någon avgift, även om jag sällan får dem, men det händer, påminnelseavgifter kan jag dock inte minnas när jag skulle ha betalat senast). Men de andra mejlen. De är större, mer komplicerade, roliga förvisso, eller vissa av dem. Trevliga besked varvat med trötta svar, eller uteblivna svar. Jag öppnar kanske Instagram istället. Springer på nästa boll.

Tre–dyra dagar på landet hjälper, kanske, lite.

Jag är ibland, kanske just nu, den där hunden Malin skriver om. Jag läser hennes ord, stannar upp. Aldrig tidigare har ett så starkt idoliserande av katten uppenbarat sig. Jag vill vara katten, stå rakryggad, med min integritet i behåll.

Jag vill vara bättre än så här.

I jakten på det hållbara kassaflödet är det tyvärr lätt att gå bort sig och kompromissa bort integriteten. Det är lätt att förvandlas till en hundvalp med ivrigt viftande svans. Lätt att lockas av snabba mejlväxlingar, brådska, ett “ok” så är vi igång.

Malin, Ambaurora – Om integritet och affärer

När jag öppnar min kalender och går igenom vecka för vecka blir det snabbt tydligt att här inte finns utrymme för särskilt mycket mer. Jag har allt jag behöver. Bör tacka nej. Det är en evig balans. Att veta när förutsättningarna inte är rätt, eller när det inte finns plats.

Det borde skrivas in ett stort FULLBOKAD i min kalender. Användas internt åtminstone. Det måste sägas att jag är aningen allergisk mot ordet. Något som folk slänger sig med för att framstå som lite märkvärdiga och förstås, eftertraktade. Även ett bra försäljningsknep, det är det.

Men ordet råkar fylla en fantastisk funktion. Det är mycket lättare – och kanske till och med bättre – att använda fullbokad istället för orden jag hinner inte eller rätt och slätt ett nej jag kan inte.

I den där inkorgen ligger ett par förfrågningar. Jag vet inte exakt vad som skulle hända om jag tackade ja, men jag vet att den där katten som jag måste plocka fram inom mig, kommer säga nej. För katten är det inga konstigheter att vara fullbokad och behöva tacka nej, det är kanske standardläge (för katten har också kommit ihåg att räkna in både tupplurar och lekstunder i sitt fullbokade schema).

Ditt jobb är vad du tillåter det att vara. Kunder som ringer närsomhelst? Förväntar sig svar inom en timme? Alltid försöker få ner priset? Det är upp till dig, ingen annan.

Fullbokad är ju samtidigt ett ytterst relativt begrepp. Rent krasst skulle du väl kunna trycka in någon jobbtimma till, om situationen krävde? Men, på bekostnad av vadå? Och jobbar du färre timmar är det lättare att bli fullbokad.

Jag har hur som helst lyckan att vara omgiven av människor (vänner eller vad som kunde beskrivas som personliga livscoacher ständigt tillgängliga bara för mig) som påminner mig om allt jag gjort och allt jag gör och allt jag är mitt uppe i – sånt tar på krafterna säger de glöm inte det.

Och vet ni vad jag är jättebra på? Att inte räkna saker som jobb eller viktiga uppgifter. Blogg, sociala medier, mejl, vissa översättningar – det ska liksom bara ske. Behöver inte planeras in eller blocka av tid i kalendern för. Sen blir en inkorg kaos helt enkelt. Och till slut orkar man inte ens svara på ett whatsappmeddelande.

Med det sagt är bloggen det jag saknar mest. Som jag bara tillåtit mig själv prioritera bort utan att tänka på konsekvenserna. Som om bloggen var som vilken menlös tidsfördriv som helst. Det är den inte. Den är mer än så. Den är liksom syret i alltihop. Eller ryggraden? Inte något någon annan behöver förstå, men något jag gör för mig själv, i mellanrummen av allt det andra den också är.

Följ:
0
Jennifer Sandström
Jennifer Sandström

Jag hjälper jag dig öka din trafik med SEO. I bloggen får du läsa om marknadsföring, företagande, foto, skrivande, böcker och resor. Gällivare är min hemstad/favoritplats, bor i Helsingfors pga kärleken.

2 Kommentarer

  1. 13 april, 2021 / 18:41

    Jag är en sådan där kattmänniska som säger nej till uppdrag jag inte vill ta (och skyller inte på att vara fullbokad då). Samtidigt använder jag och många av mina branschkollegor ordet fullbokad om situationen är så.

    Och det har inget med märkvärdighet eller att försöka vara eftertraktad att göra (i alla fall inte för mig) 😊

    Och visst, en timme eller två kanske man kan frigöra som du skriver, men många kunduppdrag kanske kräver kräver 50-100 timmar, vilket kan vara svårare att trycka in i en redan full kalender.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      13 april, 2021 / 19:28

      Ja, det är ju ett fullt rimligt begrepp att använda. Men förekommer också som en ”uttalad strategi” eftersom människor gillar sånt andra gillar, så om man är fullbokad blir man automatiskt (rent psykologiskt alltså) mer eftertraktad. 😉 Och inget fel med det egentligen, utan snarare kanske ganska smart. Istället för att säga att man är stressad och har fullt upp. Hehe.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Looking for Something?