Valborg 2017 // ännu en nästan magisk vappu i Finland

Valborgsmässoafton i Helsingfors – en oförglömlig kväll

När det blev söndag hade jag inte några förväntningar. Förra året (bright like glitter, bubbly like champagne) var som en saga plockad ur en dröm. Jag tänkte liksom att man bara får ett visst antal fina Valborgshelger i sitt liv. Icke-existerande förväntningar är ju i och för sig alltid en bra start. Och kanske var det därför som de där åtta timmarna på de några kvadratmetrarna verkade gå så himla snabbt och att det trots allt blev en sån där kväll som man inte riktigt ville skulle ta slut. En sån där kväll då skrattet gjorde ont i magen och livet kändes rätt fint.

En sån där kväll som följdes upp av en första maj-dag med picknick i parken, fint väder och brunch hos Jas, med minnena och skämten från kvällen innan som då och då bubblade upp.

Och här kommer några, eller ganska många (som det blir när man råkar ta 500 stycken under några timmar), bilder från valborgskvällen.

Läs också: så firas valborg / vappen i Finland

Regnet gav upp tillslut och vi kunde skåla in Valborgskvällen i lugn och ro.

Och jag tror måste låta bilderna tala för kvällen och lite för sig själva. För vi lyckades fånga några bra stunder med min lilla Lumix.

Vi flydde tillsist kylan utomhus, för värmen inne hos Alexandra. En pytteliten (men väldigt mysig) lägenhet, men ni vet ju vad de säger, finns det hjärterum… 

Det blev lite pajer och lite knytkalas. 

Kylskåpsfönstret, fungerade fint tills en öl råkade bli lite klämd.

Jas dumpade sin hatt för finare hårpynt. 

Värdinnan bjuder på bubbel.

Valborg handlar faktiskt mest om bubbel och det kan man ju inte klaga på.

Och champagne om man har tur, det hade vi.

Tänk att man skulle få chans att ta på sig studentmössan igen, det trodde jag inte den där studenten för sju år sedan. 

Party table.

Och om du någonsin undrat över vilken partyhöjare såpbubblor kan vara så kan jag låta de här bilderna förklara just det. 

Puss!

Ain't no party utan shots. 

Och limbo är ju också en ganska bra grej. Det såg mycket lättare ut än vad jag tror det var, tänkte jag och nöjde mig med att låta de andra mer tävlingsinriktade ta upp kampen om nattens limbomästare.

Det här med att fånga människor som rör sig snabbt på bild, jag har inte kommit dit ännu i mitt fotograferande. 

Natten tog slut (någon gång vid 3-4) och jag vaknade upp efter cirka fem timmars sömn. Solen sken och det fanns bara en sak att göra: packa picknick-väskan (som i mitt fall endast bestod av en öl och en apelsin, but still) och åka in till Kaisaniemi-parken. Samtidigt som jag tog mitt trötta jag till bussen så tänkte jag att kanske beror bra och dåliga kvällar och fester inte så mycket på omständigheterna, men snarare på människorna. För vilket gäng alltså, så himla fina och så himla roliga. Jag är så himla tacksam över att den här lilla familjen välkomnat mig i sitt gäng och att jag får uppleva helger som dessa! Himla himla himla, precis så.

Tack ♥