Vad är kärlek?

Kärlek. Det är på så många sätt omöjligt att beskriva samtidigt som det inte finns något härligare att skriva om. Hjärtan som pumpar av oklara anledningar. Händer som aldrig vill släppa taget utan att egentligen riktigt veta varför. Blickar som slukar varandra, men vad är det som lockar så? Förälskelser som blir till förhållanden som varar i år. Någon som blir hjärtekrossad, lämnad, för att nästan alltid få känna kärlekens rus sprida sig genom kroppen en gång till. Så när allting kommer omkring, vad är det här kärlek, egentligen?

Jag tänker mig att vad vi alla önskar och innerligt behöver, är någon att vara nära. Någon som finns där, bara alltid är där, när dagen är över. Vi strävar alla efter någon som får vårt innersta att le, någon som gör våra liv lite ljusare och lite bättre än de någonsin varit förut. Och det är ungefär precis så det känns i dimman av en nyförälskelse. För det är ungefär så mycket jag vet om kärlek. Jag vet att det någonstans övergår i någon sorts enorm kärlek som är starkare än så mycket annat. Men jag vet också att det alldeles för ofta slutar i ett mörker. Så vad jag tänker – det vi alla egentligen vill ha – är någon som tillfredsställer oss livet ut. Som varje dag skapar magi i vår värld, får planeterna att snurra och universum att expandera i dubbel takt. Kanske inte lika intensivt varenda dag, men känslan, den önskar vi för alltid ska finnas där, redo att plockas fram.

Så vad är då kärlek? Eller snarare, vad kan kärlek vara? Jag har grubblat över det här i så många år och jag tror mig ha funnit början på svaret. Jag vill ha någon som vill vara det magiska i min vardag. Vill vill vill. Trogen och ärlig. Och då, kommer jag inte behöva någon annan. Det är vad jag tänker att kärlek är, att man vill vara varandras lycka – när man tappar den viljan, då tappar man snart också kärleken.