Strax bakom magin lurar någonting annat.

Jag älskar att glorifiera saker, jag gör det i mitt huvud hela dagarna. Eller jag snarare förstärker. Och när jag drömmer, då är det mest guld och gröna skogar. Men i och med att när jag känner något, känner det väldigt starkt – så gäller det även på den motsatta sidan, den mörka sidan. Och det vet ni säkert redan, det är ju inte första gången jag skriver om det.

Det kommer tillfällen då det är lite mer mörker än ljus och det kommer ibland över natt och ibland ytterst temporärt. En morgon i Kanada för ett och ett halvt år sen satt jag i trappuppgången och grät och grät. Över en natt rasade mitt liv litegrann framför ögonen på mig. Det var inget jag ville prata om med någon, det var inget att skriva om i bloggen. Och det jag menar är att det händer, då och då. Vi gråter, vi ser bara mörker. Men det går över.

Det senaste dygnet har varit svart. Men jag vill inte prata om det, jag vill inte att någon frågar – FÖR JAG MÅR BRA – men jag mår också inte alls bra. Men det går över. Så bloggen och er emellan, ibland vet man inte vart man ska ta vägen och det gör så ont så ont. Men det går över.

Det går alltid över.
Ibland redan efter en timma att man skrivit en sådan här text. Vilket gör det hela egentligen meningslöst att publicera, men jag gör det ändå.

Hur var er dag?