Att blotta sig i bloggen och öppna upp sig, att skriva om att man är ledsen, förvirrad, nere och allt det där – DET ÄR SVÅRT. Det är naket och det känns som att, herregud nu rannsakar alla mig och undrar hur jag mår egentligen.
Men sanningen är ju att det är fullt normalt. Att alla känner så ibland. Att alla har dippar. Det är naturligt och det hör till. Jag är inte konstig. Jag är inte manodepressiv för att jag har deppig tankar en dag och euforiska tankar nästa dag. Även om det inte var normalt skulle det vara ok och om jag var manodepressiv så skulle det också vara ok.
Ville bara säga det. Igår hade jag en annan liten livskris och undrade lite vem jag egentligen är, vad jag står för och vad jag vill. Också väldigt naturligt vid tjugoårs-ålder.
Kom även fram till att jag varit understimulerad alldeles för länge nu, månader liksom. Jag behöver få känna att jag behövs, göra något vettigt, köra järnet och ge 100%. Vilken tur att the c-uppsats is coming up!
Puss på er, massa massa pussar på er. Ni är fantastiska ❤
Ett svar
Pretty pic ;)