Mitt röda läppstift

Inlägget innehåller annonslänkar

Den här bloggen brukar inte handla så mycket om smink, men med tanke på att vi pratade lite om smink (och galaklänningen som ni inte fick se då) förra helgen känns det ändå lite aktuellt. Trots att jag känner som sagt känner mig lite mättad av sånt efter helgens gala… Men det är faktiskt flera som har undrat var mitt röda läppstift kommer ifrån. Kan det vara så att det är en typiskt bra röd läppstifts färg för hösten och vintern kanske? Jag vet inte, och kanske borde jag testa fler röda läppstiftsnyanser, men det är ju så svårt. Det här är den enda jag äger just nu i alla fall.

Mitt läppstift är från Maybelline och heter: Maybelline Color Sensational 970 Daring Ruby.

970 daring ruby Maybelline läppstift

Jag köpte också nyligen en läppenna för att jag insåg att det är ganska bra att ha för att läppstiftet ska hålla bättre? Och få bättre kanter? Hittade en från Maybelline med liknande nyans som fungerar bra: Color Sensational Lip Liner 547 Pleasure Me Red.

Och ja jag vet, vad det är det med min hand i håret-pose egentligen? Kanske ger den mig trygghet? Ni får leva med det helt enkelt (jag kan försöka variera mig mer…)

rött läppstift Maybelline daring ruby

Läppstiftet finns att köpa här hos Kicks eller här på Åhlens och kostar 119 sek.

Tyvärr hittade jag inte läppennan någonstans online i Sverige, men den finns att köpa här i Finland (6,95€) för er finlandssvenska läsare! Läppstiftet finns också att beställa här om du bor i Finland.

Hur gör ni förresten när ni köper nya läppstift, köper ni en nyans som ser fin ut? Eller brukar ni prova någonstans (typ i butik där de kan pensla läpparna åt en, eller en kompis läppstift?) för att se om den färgen passar er?

Galaklänning & smink

Den här galan jag ska på nästa helg, jag insåg att det alltså är en gala där man förväntas vara fixad till tänderna. Jag är inte jättevan med sånt. Sen jag slutade sminka mig den där sommaren 2013 har jag inte varit särskilt piffig. Skönhetsrutiner absolut (har trots allt gjort diverse hårborttagnings-experiment), men inget smink och inget hårfix. Jag har liksom brukat låna Mumins torrschampo. Och när det är festligare tillfällen kan jag dra på lite mascara och läppstift.

Men det ÄR ju kul med tillfällen där man får vara superpiffig med flera hundra som också är superpiffiga. Och någonstans har ett plötsligt sug efter lite mera edge smugit sig på. Ni vet, lite mer volym i håret, lite markerande ögonbryn och kinder, och ett plagg som känns rätt.

Förklaring till bilden: har just nu i fotouppgift att foto porträtt / självporträtt. Så det har jag experimenterat med. Hade supersmutsigt hår men man kan låtsas som att man inte vet det. 

Så min fria lördag ägnade jag åt att spendera ett par hundra euros. För jag hittade nämligen en galaklänning – på secondhand! Den var fin, rätt storlek och perfekt för galan (ingen långklänning men det måste man ju inte ha).  Den var dessutom av ett designermärke – kul när man hittar sånt på secondhand, det är ju billigare även om det fortfarande var ett ganska dyrt plagg. Älskar WST-butiken, hittar alltid något när jag går in där och är absolut värt att betala lite mer.

Klänningen får ni se nästa helg!

Sen inhandlade jag ögonbrynsskugga, läppenna och ett gäng hårrullar. Och råkade kanske köpa ett par jeans och två toppar också. Snabbt springer pengarna iväg. Men det kändes helt okej, eller till och med bra. Kanske känns det bra för jag vet att det inte är samma vana som det varit förut, att handla nya kläder från kedjorna. Och för att jag funderar extremt mycket över det här (konsumtion, vad som är rimligt, hållbarhet osv.).

Lördagskvällen var jag sen ensam hemma för Mumin var på fest. Så passade på att prova allt smink och hårfix jag köpt. Var liksom redo att gå ut men nöjde mig med flera avsnitt Mad Men och pepsi max. Också en bra lördagskväll. Ett tips för sköna ensamma hemmakvällar är att inte skrolla i alla flöden och på så sätt undvika fomo och istället fokusera på något väldigt mycket trevligare. Har ni sett Mad Men förresten? Vad tycker ni?

Hur vågar man sluta sminka sig och gå osminkad?

Det var i april 2013 som jag blev tvungen att ta en paus och gå osminkad, trots hemsk hy och trots att jag var van att egentligen aldrig gå utanför dörren utan åtminstone concealer. I det inlägget som länkas i förra meningen kan ni också se hur hemsk min hy faktiskt var och som jag skrev tyckte jag: Att gå utan smink alltså, vilken mardröm. Och sanningen är, jag hade aldrig tagit steget att ”sluta sminka mig” om det inte vore för att jag 1. hade så infekterad hy att läkaren skrev ut antibiotika åt mig och 2. läkaren också beordrade mig om att låta huden vila från smink någon vecka tills den blivit bra igen. Det tog tre veckor och sedan var min hy såhär vacker utan smink – fast faktiskt redan efter en vecka var hyn så gott som bra igen.

våga sluta sminka sig

På den tiden, 2011, då mina ögonbryn gick omkring med mig istället för tvärtom. Då morgonrutinen att måla dem var väldigt viktig och även håret färgades titt som tätt.

Det var så allting började alltså, det var min anledning till varför jag slutade sminka mig, för att min hy var en katastrof! Och varför jag än idag, två år senare, fortfarande går mestadels osminkad? Jag insåg att det är väldigt skönt att inte sminka sig, som den bekväma person jag är ibland. Samt att det är överflödigt, många gånger tidskrävande och alltid dyrt. Skönhetshetsen får mig att rysa av obehag och att på något plan inte bidra till den känns som en bra grej helt enkelt! Dessutom är det fortfarande så många som klickar in sig på det här inlägget: ett år utan smink och på inlägget där jag visar hur mycket smink jag brukade ha – att det känns väldigt peppande att fortsätta inspirera till detta!

sluta sminka sig

Så därför vill jag nu svara på Josefins fråga:

Har du några tips över hur man vågar sluta med smink och ändå våga visa sig utomhus och bland folk?

Såhär löd hela frågan: Hej! Vilken härlig och inspirerande blogg du har, riktigt rolig att läsa!
Blev dock väldigt berörd av inläggen om ditt beslut om att sluta sminka dig. Har själv tänkt tanken många gånger, men aldrig riktigt vågat sluta med de nedrans kosmetikprodukterna. Jag har just nu en väldig dålig och känslig hy, med mycket röda partier och knottror som tär på mitt psyke. Har du några tips över hur man vågar sluta med smink och ändå våga visa sig utomhus och bland folk? Har du någon speciell hudvårdsrutin, alltså använder du några ansiktsprodukter eller bara tvättar du med vatten?

Så vågar du sluta sminka dig – mina tips

Mitt tips är nog egentligen det jag sa till mig själv för två år sedan:

Det kan nog vara nyttigt för alla att få ta del av ett osminkat ansikte. Framför allt nyttigt för mig själv. Det står på min lista: att sluta bry mig om vad alla andra tycker och tänker.

Jag rannsakar ofta mig själv och jag har i många år bekymrat mig alldeles för mycket om vad andra tycker och tänker om mig. Det är skönt att bli äldre och blir mer trygg i sig själv. Kanske kommer det inte bara med åldern utan också tack vare att man faktiskt övar på det?

Vad är det värsta som kan hända om du skulle gå osminkad en dag? Har du provat? Ja, folk kanske ger dig en kommentar, frågar, undrar – vad har du gjort i ansiktet? Eller den klassiska du ser lite trött ut. Fuck it.

Och fuck it att man ska vara så vacker och sträva mot någon sorts perfekthet jämt. En frisyr som ligger bra, ett smink som framhäver ens bästa jag, en outfit där varenda lilla detalj matchar med varandra i enlighet med just din stil. Jag vet att det är klyschigt, jag vet att jag också älskar att vara fin – men jag vet också att man inte behöver vara sådan tjugofyra timmar om dygnet trehundrasextiofem dagar om året.

Funderar du på eller önskar du att du vågade gå osminkad? Bara gör det då! Prova en dag, bara bestäm dig för det – se det som en utmaning och bestäm dig för att strunta fullständigt i vad människorna du möter ska tänka om dig!

naturlig och osminkad

Såhär ser jag alltså ut idag, mitt alldeles naturliga jag! Tycka vad man tycka vill om det, men jag tycker det är väldigt skönt…. :) 

Som svar på Josefins fråga om hudvårdsprodukter och hudvårdsrutiner så använder jag lite olika och märker inte någon egentlig skillnad på vilka produkter jag använder. Men tvättar morgon/kväll med en ansiktsrengöring och smörjer in med en ansiktskräm efteråt, inte mer än så.


Läs mer om smink och att vara osminkad

Bloggevent.

Torsdagen har passerat som en väldigt trevlig sådan. Efter en dag av plugg väntade ett bloggevent på MAKE UP FACTORY här i Åbo. Ni vet ju alla redan att smink inte, längre, är särskilt intressant för mig. (Eftersom jag inte sminkat mig på 1.5 år.) Men jag använder faktiskt fortfarande läppstift ibland och nagellack (mest om somrarna). Så nu sitter jag här med läppar som är fortfarande glittriga trots att jag rev av ett litet pass på gymmet efteråt och naglar som tyvärr inte var torra nog för träning, oh well.

Trevligt var det i alla fall. Var ett stort gäng med finlandssvenska bloggare som dök upp och de gick igenom lite olika produkter. På finska dock. Det är då man blir lite ledsen över att vara svensk, de finlandssvenska kan ju nämligen förstå en hel del även om de inte pratar finska… Jag hade som tur var Victoria som min guide.

Make Up factory åbo

En produkt de visade, inte den på bilden, var en spray-tan som verkade grym! Det är visserligen inget jag skulle investera i men när de sprayade över armarna och dekolletaget (vilket fancy ord??) så uppenbarade sig en otroligt fin och lätt brun färg, inte alls sådär typiskt orange och fejkbrun. Det var ballt tyckte jag!

Sen så målade de naglarna på de som önskade och det önskade jag!

bloggevent i åbo

Jag måste säga att det känns som om jag kom till Finland i rättan tid – och upptäckte finlandssvenska bloggare! Det är nämligen mycket som händer i den finlandssvenska bloggvärlden och det är ju så himla perfekt för mig som gärna vill integrera mer med lokalfolket här och gärna med de svensktalande sådana ;-)

För er som är sminkintresserade och bor i Åbo kan jag rekommendera ett besök hos Make Up Factory – trevlig personal och spännande sminkutbud. Med tanke på att läppstiftet satt kvar efter svettigt gympass och dusch och allt – så är deras läppstift bevisligen väldigt hållbara!

Coolt att inte sminka sig?

Vi pratade ju om det här med att jag varit ett år utan smink… Och oj vilken sjuk respons! Hade jag inte väntat mig. Många fina ord och intressanta diskussioner. Tex borde det inte vara ”coolt” att våga gå utan smink, utan mer ”normalt” – men normen är sådan. Vad tror ni procentsatsen är som sminkar sig bland kvinnor, 90%? Och i vilken ålder börjar unga tjejer numera? Ryser typ av att tänka på det. Samtidigt får man inte glömma att det ÄR ett intresse för många som tycker är det är kul – problemet är väl snarare när det blir ett tvång att leva bakom en mask och perfekt yta. Som med så mycket annat i livet av filter och glorifieringar.

Det fanns inte bara en tid då jag sminkade mig, utan också en tid då jag la ner mer tid än vad som kan vara hälsosamt på att måla mina ögonbryn. Och det fanns väldigt starka och delade åsikter kring hur jag sminkade mig. Folk stannade upp och sa ”gud vad fint du sminkar dig” och lät onekligen imponerade. Medan andra sa ”dina ögonbryn ser ut som gubbarnas i wii” (Simon 7 år). Min bror var aktivt protesterande emot dem och hans kompis brukade fråga honom ”din syster, har hon slutat hålla på med ögonbrynen sådär ännu?”.

Och jag vet inte, någonstans tog latheten och förnuftet över och jag la av, stegvis tror jag. Tur det, kan jag tycka idag. För jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. För var dag som går så inser jag att det är naturligt som is the shit och jag skulle faktiskt inte vilja vara ett par vandrade ögonbryn, igen. Som sagt, numera (om än tillfälligt, man vet ju aldrig hur jag resonerar om ytterligare ett år) sminkar jag ju mig inte alls dagligen.

Märk väl på dessa bilder, det var tiden innan jag började le med tänderna på bild. Hur jag började det helt plötsligt är en annan story (en australiensk kille som sa det till mig en gång och jag bara tog hans råd rakt av), men idag ser man nästan inga bilder på mig med tandlöst leende! Jag tycker det är absolut finast när någon ler med tänderna. Och hallå, ser jag inte bara väldigt stel och fejk ut på dessa bilder?

Smink i all ära, det kan vara lite fint och så, det är upp till var och en. Men det här är jag…

Ett annat problem som diskuterades när mitt inlägg på Facebook nådde över sjuttio(!) likes var det här med att folk tar sig friheten att KOMMENTERA ens UTSEENDE. En tjej med röda fläckar fick ofta äcklande kommentarer och en annan som kommenterade här att hon blivit retade för sin hy… Inte konstigt att folk kliver in bakom den beskyddande masken. Jag hoppas dock man kan jobba på att vara stark i sig själv, acceptera vem man är och hur man ser ut och sedan försöka tackla de svidande kommentarerna på ett bra sätt.

Mycket intressant ämne. Och hörni, tack för era goa ord allihopa! ❤️ Även om jag struntar i om jag skulle vara vackrare med eller utan smink – för mig är det mest en bekvämlighetsfråga.

Osymmetrisk.

Det fanns en tid då jag inte brukade gilla det. Då jag såg mig själv i spegeln och önskade att mitt ena ögonbryn inte skulle hänga ner mer än det andra. Eller att de små hålen som hjälper mig att andas skulle vara av samma storlek. För ser ni? Det är inte symmetriskt. Och jag kunde bekymra mig över det där under mina ögon som inte var helt slätt. Varje morgon sminkade jag över de ojämnheter i huden som kunde täckas, gömmas. Och på foton gjorde jag mitt bästa i ett försök att dölja det som inte var så som jag önskade.

20130620-235450.jpg
Men nu så möter jag min spegelbild och tänker, det här är jag. På alla sätt och vis så är det jag. Det osymmetriska är vackert och skiftningar i huden gör oss levande. Jag har sminkat mig tre gånger de sju senaste veckorna och jag trivs bra med mitt naturliga jag. Läppstift använder jag, för att jag vill. Men jag uppskattar det som finns där och är precis som det är. Och min riktiga hårfärg som har fått ge sig till känna sen en tid tillbaka, den gillar jag också.

Jag ser tillbaka på gamla foton. Hårt markerade ögonbryn. En jämn men onaturlig hudton. Riktigt mörkt hår. En ögonpenna som dolde mina ögon. Timmar framför spegeln. Och jag ser inte mig. Nu ser jag mig, det här är jag.