Stunder av hemlängtan.

Jag kan ärligt säga att jag inte trodde det skulle komma en dag då jag faktiskt skulle sakna snön så mycket som jag gör i detta ögonblick. Det räcker med att se en vintervackert bild för att hela jag ska känna vad sjutton gör jag här? Snön är så vacker och lekfull. Romantisk och mysterisk. Den kan vara fantastisk motion, gör vintermörkret något ljusare och höjer mysfaktorn under julen. Den bidrar faktiskt till alla mina julkänslor och det är därför den känns extra saknad just nu.

Jag tänker på Gällivare och jag gör det lika romantiserat som med alla mina minnen. Och den här känslan brukar bara och endast infinna sig under påsken, för då är vintern i Gällivare som vackrast. Men redan nu alltså? Var ska detta sluta?

Pappa, jag önskar mig en Gällivare-resa i julklapp. Måste stilla denna hemlängtan.

December i Gällivare 2012.