straight from my heart, down into words

Mina iPhone-anteckningar är fyllda med sånt här, små kärlekstexter, minnen…

När jag läser sånt jag skrivit förut, kommer allt tillbaka. Jag minns allt jag kände då och ibland undrar jag om han också minns? Utan mina anteckningar, om jag inte skrivit ner alltsammans, är jag osäker på om jag skulle komma ihåg det lika tydligt. För man glömmer så snabbt och kanske är det lika bra det. Men det är fint att minnas också, att minnas hur fint någonting brukade vara även om det inte är det längre. Och så kan jag tänka, att jaa, det som var då, det var fint, men nu är det inte så längre och det gör ingenting. För det är fint att ha fina minnen och låta dem vara just det, fina minnen från en fin tid.