FÖLJ:
Jennifer Sandström
Jag hjälper dig öka din trafik med SEO. I bloggen får du läsa om marknadsföring, företagande, foto, skrivande, böcker och resor. Gällivare är min hemstad/favoritplats, bor i Helsingfors pga kärleken.
Sorry for being a bitch.
Fyfan vad patetiskt det känns att bryta ihop i tårar helt utan anledning. Men det är så himla, himla uppenbart att humöret fuckar ur totalt när man är PMSig. Och har ni försökt förklara det för en man någon gång? Jag menar, det finns ju ingen direkt logik i det, att man bara på grund av mens plötsligt blir helt personförändrad och inte kan kontrollera sitt humör för fem öre? Det var likadant med humöret som tonåring. Min bror tyckte liksom att varenda mänsklig människa borde kontrollera sitt humör någorlunda, och det kan väl jag också tycka, men det fungerar ju inte riktigt så…
Det är så intressant att lära sig känna igen mönstren. Hur man en vecka innan är ashungrig och har livskrisar. Och sedan under alltihop bara är man så asmegakänslig att man går sönder när någon rör vid en, tittar på en, eller säger något. Eller blir jättejättearg. Hur man liksom plötsligt verkligen känner för att döda eller kasta tallrikar…
Vad är er värsta PMS-sak?
Och er bästa lösning? Typ choklad, i sängen, ensam tills man är kontrollerbar igen.
Jag hittade precis vad jag behövde:
THE PMS PLAYLIST!!!
/The Mad Elephant
8 svar
Jag förstår vad du menar MEN det finns ju en logiskt förklaring!(enligt en del studier iaf). Det sitter i hjärna och kroppen bokstavligen, frisättningar och obalans av hormoner som påverkar ens humor. Precis som att det är lika självklart att man känner lyckorus när man är kär eller efter ett härligt gympass pga frisättningen av specifika signalsubstanser från hjärnan!
Trots detta så finns det tyvärr mycket okunskap kring just PMS, mensvärk m.m och just detta kan diskuteras varför man satsar så pass lite på detta område inom den vetenskapliga forskningen när det ändå drabbar så många i samhället (självklart olika mycket)?
Mina bästa PMS knep är: träning, dricka mycket vatten, äta hälsosam mat (tex undvika för mycket socker en del studier har visat att socker tyvärr förvärrar mer än hjälper när det gäller obalansen av hormonerna som uppstår). För mig hjälper det också att hålla koll på ungefär när min “PMS-fas” börjar, eftersom att jag har efter många år insett att hur jag känner mig under denna perioden påverkas mycket av hur jag känner mig INNAN det börjar(if that makes sense). Så tex försöker jag göra saker som får mig på bra humör osv så att när “PMS-fasen” börjar så befinner jag mig “in a good space” vilket lindrar mina PMS besvär otroligt mycket.
Jag känner igen mig så mycket i alla de besvären som du nämner, mina två värsta är att mitt redan låga tålamod blir ännu mindre eller typ obefintligt samt att jag blir såååååååå himla känslig(rent emotionellt), hemskt är det!
Lilly, tack för din kommentar. Det borde alltså vara mer allmänt och socialt accepterat att ba “jag har PMS, sorry” – och att folk kunde visa förståelse ;)
Ja, träning är alltid bra. Och kan tänka mig att det om socker också stämmer även om det är svårt att undvika.
Hm, smart med att vara på en bra plats/på bra humör innan det sker. Jag ska försöka kartlägga mina symtom ännu mer så jag kan vara beredd jag också!
Och ja, jag har också uruselt tålamod och yes, det förvärras givetvis!
Känner igen det så väl! Jag har livskriser varje månad och börjar gråta för minsta lilla. Mitt bästa tips är att krypa upp i soffan och titta på filmer som får mig att gråta, då känns det mer ok för då har jag en anledning.
Haha, smart faktiskt… Och bara släppa ut alla tårarna.
1. Mitt bästa PMS-tips är att få vara arg/irriterad etc. Hehe, inga hämningar här inte:D
2. Hahahaha har så många PMS-minnen i mitt liv. Åh gud, när jag jobbade i Dublin så kom en killkompis med ett chokladmuffin och fråga om jag inte skulle ha. Började då grina och sprang in på toan. Och det känns ändå som jag har haft några värre utbrott men dom är liksom förträngda:)
Hoppas du får en fin vecka ändå!
Kramis!
Hahaha, tack för att du delar med dig.
kram <3
Att inte försöka göra det bättre, för det GÅR INTE och jag känner mig bara misslyckad. Inte låtsas om det och gå framåt (funkar dock inget vidare å andra sidan, så nästa måndag har jag läkartid…). Mitt värsta… jo, när jag satt längst bak på min brors konsert och tyckte att det var himla bra att det var så hög musik och så lite folk där jag satt, så jag kunde passa på att skrikgråta utan att nån märkte det. :p
Haha, “det värsta” – jag tyckte det lät himla härligt bara att kunna göra exakt det!
Nej det är nog sant, bra att bara acceptera “okej livet är skit nu och jag är en bitch” sen försöka undvika sociala situationer och liknande.