Sådant som svider.

Kanske är jag easily offended? Jag vet inte. Grubblar och analyserar gör jag nog lite för mycket i alla fall. Idag har jag funderat över: vikt, bekräftelse och att ta illa upp.

Vikt kan vi prata om en annan dag (även om vi inte borde prata om det alls). Bekräftelse är komplicerat. Alla behöver det, vi vill ha det och de flesta söker det. Se mig, hör mig, säg att jag duger! Ju mer man börjar analysera sig själv, desto snurrigare blir man? Mår man dåligt är det kanske en sak. Men om man mår bra – måste man ifrågasätta allt då? Kanske särskilt inte när man är inne i sitt mer ”känsliga mood”, som jag just idag.

Ikväll kände jag såhär.
Aj. Ikväll smsade någon att det var första gången hen märkte vår åldersskillnad. Fan vad ont det gjorde att höra, att jag framstod som UNG. Easily offended yes. Jag vet inte varför, men jag gillar det inte. Kanske för att så många liksom ser ner på yngre. ”Tjugotvååringar är alla såhär.” ”Du är yngre än min lillasyster.” ”92:a, haha…” ”Njut av din unga ålder!” Men fuck off.

Kanske är jag bara 22 år. Kanske gjorde jag allting i helt fel ordning. Kanske fick jag aldrig vara ung? Fan vad trött jag är på mina egna tankar just nu. Trött på att det är så svårt att släppa vad ANDRA tycker. Trött på att inte ha lika mycket skinn på näsan som vissa tror. Jag brukar tänka att det kommer vara så mycket lättare om några år. När allting mognat inombords. När man på riktigt vet vem man är. När man inte flyger omkring som en jävla heliumballong och helt okontrollerat studsar runt från plats till plats.

20140414-230126.jpg
Ett yngre jag. Och det går över det går över det går över. Jag är bra, så bra. Fantastiskt bra. Vad man alltid önskar som ett äldre jag att man hade kunnat viska till sig själv. Ung som gammal, tjugotvå eller fyrtionio, min bästa tid är alltid nu. Just nu lever jag för mig själv, allt annat är sekundärt. Tydligen är den bästa bekräftelsen den man ger sig själv. Jag gör det bäst i skrift (på en plats där tusentals andra kan läsa det – oh the irony!)

/Jennifer lägger sig tillrätta i sin sanerade säng, gillar att skrivandet är som terapi, inser att det här inlägget är lika rörigt precis som tankarna, och fnissar samtidigt över hur många ”äldre” som läser det här och kanske känner igen sig från de där jättejätteunga och osäkra åren?

Följ:
0
Jennifer Sandström
Jennifer Sandström

Jag hjälper jag dig öka din trafik med SEO. I bloggen får du läsa om marknadsföring, företagande, foto, skrivande, böcker och resor. Gällivare är min hemstad/favoritplats, bor i Helsingfors pga kärleken.

6 Kommentarer

    • jennifer
      Författare
      15 april, 2014 / 08:36

      <3

  1. victoria
    15 april, 2014 / 10:31

    ”Min bästa tid är alltid nu. Just nu lever jag för mig själv.” Så rätt! Varför spelar andras ord så stor roll i ens liv? Det är ju min vilja, mina tankar som spelar roll i mitt liv..

    • jennifer
      Författare
      15 april, 2014 / 11:26

      Precis. Låt oss påminna varandra :)
      Du Victoria, vad gjorde du när du bodde i NY?

  2. Karin
    16 april, 2014 / 12:23

    Jennifer jag har funderat kring det här. Och jag har kommit fram till att det inte handlar alltid om en själv- att man är ung och så vidare. Utan ofta om människor runt omkring en som har krav på sig själva, känner prestationsångest och inte uppnåt det de vill. Därför lägger de ofta det på den unga som uppnått saker, som kommit framåt snabbt och ta sig för av livet. Gör inte avkall på dig själv och framförallt inte din ålder. Tycker du är otroligt mogen och du resonerar som en 50- åring (inte på negativt sätt!). Det finns de personer som inte resonerar som dig och som är dubbelt så gamla. Jag är 1 år äldre än dig och alltid fått höra hur mogen jag är och så vidare men det är härligt med en person som är minst lika mogen och klok. Jag har fått många pekfingrar ifrån omgivningen och blivit så himla ledsen när allt jag gjort är att göra bra ifrån mig, komma in på skolor som ingen annan gör och vågar göra det som ingen annan vågar. Man blir förstörd när folk är så missunsamma men det handlar ju faktist mest om de själva. Det säger ganska mycket om de som personer, vuxna personer som är dubbelt så gamla som en själv liksom ska komma där med pekfingrar när man gör alla rätt själv. Nä fy för sånt!
    Jag är så glad över att fortfarande få vara ung, uppleva och känna det jag vill. Att ta för sig av livet hoppas jag aldrig att jag slutar göra med allt vad det innebär så man inte sitter där bitter och grå dubbelt så gammal. Tror man får ett helt annat lugn och nöjdhet då också senare i livet. Och vem är det som säger att man bara ska ”leva” när man är ung? Livet är ju till för att levas och jag vill aldrig sluta leva det fullt ut oavsett ålder. Jag vill njuta av varje fas och inte tvingas göra avkall på mig själv som uppenbarligen så många gör idag. Vem är det som säger att man måste göra det? Ingen. Mer än en själv. Vi sätter ju våra egna begränsningar och förutsättningar. Att låta en annan person däremot få stå för ens bitterhet och liksom föra över den känslan så en annan person känner sig tillklämd är inte någon bra metod och framförallt elakt.

    Ooops blev himla långt men väldigt intressanta tankegångar. Kram Jennifer! Var ung, lev, var galen och gör det DU vill göra. Så länge man inte skadar någon annan får man göra precis vad man vill. Var rebell. På våra dödsbäddar kommer vi vara nöjda av det vi gjorde och le av det vi faktist gjorde. Får mig att le att känna den känslan när ja är gammal ”Gjorde JAG det där?”
    Jennifer, skit i resten.

    • jennifer
      Författare
      16 april, 2014 / 21:54

      Aaaah Karin – vilken fantastiskt kommentar! Gillar hur du resonerar och jag behövde höra det. Var rebell. Ångra inget. Var ung. Och det är de andra det är fel på. Ja alltihop var intressanta tankar som fick mina tankar på lite bättre banor… :-) kram ❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Looking for Something?