Relationer & otrohet
I helgen har jag lyssnat på en ny podd som Yle släppte igår: Norrena & Frantz – en podd om relationer. Jag gillar att de är ganska bjussiga i podden – det är alltid kul att höra om andras personliga erfarenheter hellre än allmänna tankar och hypotetiska händelser. Och förstås att de har åsikter, även om jag inte alltid håller med dem.
I första avsnittet avhandlade de ämnet dejting. Inte helt relevant för mig i dagsläget, men ändå spännande att höra lite om dagens dejtingvärld och stories från Tinder som ju inte fanns när jag var singel. Jag måste dock säga att jag tycker det är obekvämt när man dissar folks profilbeskrivningar, bilder, första meddelande eller till och med hela dejter. Damn it, ge folk en chans. Det kändes också lite märkligt att hänga ut en hel dejt (visserligen anonymt, men personen skulle ju garanterat känna igen sig själv) för att han gillade att se På spåret (long story short, men ni får lyssna för hela berättelsen).
I andra avsnittet snackar de otrohet. Superkänsligt ämne och här fick vi inte höra några av Hannahs eller Evas egna historier (förståeligt) utan det handlade mer allmänt om vad som är rätt/fel och bra/dåligt när det kommer till otrohet och hur det hanteras + situationer inskickade från andra.
Det var en sak jag hakade upp mig på. Det började någonting om att ifall otrohetshändelsen påverkar relationen på lång sikt så måste man come clean och berätta om det. Men sen så säger de att man kanske inte ska berätta för sin partner om situationen istället ser ut såhär:
“Om det på riktigt är ett engångs-snedsteg med en person som inte kommer träffa på nytt, så gör man mer skada än nytta, och kanske det dåliga samvete är det straff man får ta. Men det är bara dubbelt oschysst att först göra det och sen ösa det över sin partner som är oskyldig.” och “Det gör så otroligt skada för en relation. Om du med handen på hjärtat kan säga att det var ett stort misstag och det kommer aldrig att hända igen. Eftersom det är svårt att lappa ihop en relation.”
Här finns avsnittet om otrohet.
De verkade alltså båda överens om att ifall otroheten helt och hållet var en miss som skedde utan eftertanke och ALDRIG kommer hända igen, så bör du inte berätta det för din partner för det kommer att göra mer skada än nytta.
Kanske har de en poäng och kanske är det annorlunda när man är äldre, gift, varit ihop i massor av år och har barn/hus/hund/sommarstuga and what not. Men jag kan ändå inte riktigt förstå det. Det är ändå ett svek, du vet att din partner skulle bli upprörd, att det skulle påverka hela er framtid om hen visste – är det inte särskilt vidrigt att undanhålla en sådan grej då?
För mig handlar kärlek och ett förhållande om att kunna vara öppna och ärliga med varandra. Tough shit will happen och man kan ta sig igenom det. Men att inte berätta för att “skydda partnern” känns ganska lame och som en dålig ursäkt.
Men alla har kanske inte samma starka moral som jag har när det kommer till detta. Ärlighet toppar nämligen listan över mina värderingar och jag kan i princip inte ljuga. Det har inte alltid varit smärtfritt, men jag hade nog inte kunnat leva med mig själv annars och antagligen skapar det förtroende hos andra. Eller så är jag bara ännu ung och oerfaren?
Vad säger ni? Ska man alltid berätta om otrohet eller finns de tillfällen då det gör mer skada än nytta?
16 svar
Håller med dig, känns helt fel att den man lever med skulle dölja en sån sak, och hur vet man att det inte kommer upp flera år senare? Det hade ju sårat så mycket mer.
Och jag har verkligen tappat mycket av lusten för tinder pga allt dissande av varje litet ord. Är med i dategäris där folk lägger upp delar av konversationer ibland, tydligen är det en dödssynd att börja med “Hej, hur är läget?”, “Haft en bra helg?” eller annat normalt småprat. Kommer aldrig hitta någon om man måste vara ett socialt mastermind för att ha en chans. Ursäkta klag haha.
Vad skönt att höra att det inte bara är jag som reagerat på det där med att döma ut via tinder på en gång. Känns jättekonstigt. Men antagligen finns fler där ute som inte heller är sociala masterminds som du kan ge en chans ;)
Jag var otrogen i ett förhållande en gång. Det var en engångshändelse men det som fick mig att inse hur dött förhållandet var. Jag gjorde slut med pojkvännen efteråt men besparade honom att jag varit otrogen. Det kändes lixom onödigt att strö salt i såren.
Har samma erfarenhet! Kändes bara dumt o onödigt att berätta men kom mig ur förhållandet som inte fungerande! 👌
Ja i ett sådant fall kan det ju vara annorlunda. Samtidigt som man som partner kanske undrar ”varför tog det slut???” och med vetskapen om otroheten hade det kanske varit ett svar. Eller lättare att gå vidare?
Fast i mitt fall var det många som inte fungerade och att jag var otrogen var mer ett uppvaknande för mig och facit över att mina känslor ej fanns kvar för killen. Men jag förstår din poäng!
Jag håller helt med dig! Hade EXAKT samma tankegång som du efter att jag lyssnade på det idag. Även min fästman höll med mig, vi vill alltså alltid hellre att man talar sanning, än ljuger. Tänkte också att är det sådär annorlunda efter att man gift sig/ skaffat barn/blivit äldre, men väldigt intressant hur man kan tycka så olika.
Tack för din input, bra också att ni är överens mellan er två ☺️
Jaa alltså jag tycker verkligen inte att det inte är okej att berätta. Man SKA berätta, oavsett om det handlar om en eller flera gånger, om du frågar mig. Jag tror personligen att oärlighet alltid gör mer skada och ser ingen ursäkt till att inte berätta. Men såklart kommer alla inte ha samma åsikt om denna fråga, tror ändå det är viktigast att man åtminstone delar samma åsikt med sin partner.
Haha hjälp vart väldigt många inte. Huvudpoäng: Jag håller med dig. Om man är otrogen, ska man berätta det!
Jaa det är nog förmodligen bra att dela åsikten med sin partner, och tänk att gå runt med vetskapen om att ”ifall han är otrogen skulle han aldrig berätta det???” Vet inte om det hade varit hälsosamt 😅
Nej de känns inte alls hälsosamt. Hade nog gjort mig rätt osäker :o
Nej men hej! Vad roligt att ni har lyssnat! Hoppas ni fortsätter med det! Vi är så glada över att äntligen ha kommit igång.
Läser era kommentarer gällande otrohetsavsnittet och inser att jag på något sätt kom av mig med vad jag egentligen menade gällande att berätta för partnern eller inte. De blev lite vagt och jag håller med om mycket av det ni skriver!
Så här tycker jag: har du gått så långt att du haft sex med någon annan, då är det partnerns rätt att veta det. Redan en gång räcker.
Det jag syftade på medan vi snackade var snarare situationer där någon annan än partnern dyker upp i ens tankar lite för ofta. när en flirt blir mera dramatisk, det kanske blir ett fylletafs eller annat som landar där i gränslandet”är det här otrohet eller bara nästan?”. Då tycker jag inte det är lika självklart att berätta, utan där varierar det från situation till situation och relation till relation.
“Älskling, jag är små-kåt på Lennart från HR-avdelningen”. Den typen av ärlighet tycker jag faktiskt kan göra mera skada än nytta. Vänder jag på steken bekräftas detta ytterligare, om min man skulle vara attraherad av en arbetskamrat vill jag helst inte veta det. Men däremot att han är uppriktig om intresset gått överstyr.
Otrohet är ett fängslande ämne! Vi kommer säkert att återkomma till det i framtida poddavsnitt, då förhoppningsvis med synpunkter och berättelser från lyssnarhåll!
Hej Eva, vad kul att du kommenterade! Superkul att både tankar och känslor kickades igång av era avsnitt.
Och förstår nu lite bättre hur du menar, det blev nog inte helt tydligt i podden (lätt hänt). Men är med dig på att nödvändigtvis inte alla tankar/känslor som snurrar inom en behöver berättas – när det rör de saker du nämner.
Ser absolut fram emot kommande avsnitt! :)
Jag håller helt med dig! Om man går och klantar sig och är otrogen tycker jag man får lov att ta konsekvenserna för det och att det är upp till den andra partnern att bestämma om man är villig att ge en ny chans etc efter en sådan sak. Att bara leva vidare och låtsas som ingenting efter en sån sak utan att den andra vet känns ju lite som att hela förhållandet är… fake?
Jaa, så tänker jag också! Och visst att ingenting “blir detsamma igen” – men jag tror att man i ett förhållande kan ta sig igenom svårigheter också. Det är ju lite så livet är.