I morse skuttade jag till gymmet igen, en vecka sen sist. Och åh jag var så lycklig. Orkade betydligt mer på löpbandet än vad jag förväntade mig, vilket fick mig att inse hur sjukt mycket det är psykologiskt! Nu vet jag att jag kan springa så snabbt och så långt även när jag inte tränat desto mer på 5 veckor (eller hur länge vi nu är uppe i) och mest festat och haft det gött + att det blev ett par glas vin igår. Var världens lyckligaste efter träningspasset (även om jag insåg mitt i allt ihop att jag missat mitt gruppmöte, fuck, men jag fick träna i alla fall, det var ödet) och tänkte att om man är superlycklig under en period då man inte tränar, så är man verkligen lycklig på riktigt. Och om man är superlycklig + kommer igång med träningen igen, då kommer man bli fulländat lycklig! Så lycka 2.0, here I come! Förkylningen känns nämligen väldigt ok, väldigt borta med andra ord, just nu i denna sekund, men man vet aldrig. Jag håller tummarna att jag kan besöka gymmet i morgon igen och fredag, lördag, söndag och alla andra dagar!
En svettig och härlig pose!
Ett svar
Hej!
Om en månad åker jag till Australien med några tjejer för att sedan åka vidare till nya Zeeland! Var pluggar du någonstans? Har du något tips på ställe där det är helt otroligt vackert eller är det de överallt? Haha :) maila gärna :)