Pondicherry till Kochi, tretton timmar senare.

Mörkret faller på igen men söndagen är inte över ännu. Helgens äventyr når sitt slut och efter ytterligare tretton timmar på en buss känns det ganska skönt. Och det enda man vill är det där som man som singeltjej önskar sig varenda söndagkväll, krypa ner i en mans armar och glömma allting för en stund.

Det kan bara vara i Indien man planerar en weekendresa där restiden är längre än tiden man spenderar på själva platsen. Men som utlänning i det här landet är faktiskt alla äventyr uppskattade. Och jag, jag är som vanligt så överväldigad att jag inte vet vart jag ska göra av mig själv.

Tack för ännu ett par vackra dagar i mitt fantastiska film-liv. Bilder kommer att visas upp så snart det bara är möjligt och om ni frågar mig är det helt magiskt fina bilder!

/Jennifer med en möjlig släng av hybris om man tittar på de två sista meningarna, hehe.