Vad jag tänker och tycker om marknadsföring, företagande, foto, skrivande, böcker och resor. Gällivare är min hemstad, Helsingfors (eller Esbo) mitt hem sen 10+ år.
Men. Alltså. Det var detta fenomen som fick mig att bli utmattningsdeprimerad som 17-åring, alla krav om att allt skulle vara så perfekt och att man skulle hinna med så mycket som möjligt. Gick vid denna tidpunkt i en “duktig” och ganska högpresterande klass, vilket i sin tur gjorde att jag som gärna vill göra så bra som möjligt ifrån mig och vara just “duktig” inte var nöjd om jag inte fick MVG på vilketprovellerinlämningsuppgiftdetnukundevara… Klädstilen var högt prioriterad för att vara rätt, stå ut och ‘spegla min personlighet’. Träna skulle jag göra minst tre gånger per vecka, fotokurs en kväll i veckan. Var fotokursen inställd i sista minuten så slängde jag mig på cykeln för att hinna med ett träningspass på Friskis istället. Festa och hänga med kompisar skulle hinnas med samtidigt som jag varje helg skulle ta bussen till min dåvarande pojkvän som bodde en bit utanför staden jag bodde i. Och så plugg, plugg, plugg. Inte mycket tid till vila och återhämtning vilket resulterade i en rejäl krasch in i den berömda väggen.
När jag läser det schemat du präntat i inlägget så får jag avsmak och får snudd på ont i magen, blir stressad av bara tanken.
Olika människor har olika “prestanda” och kräver olika mycket vila/ensamhet/socialt umgänge etc. för att fungera och må bra. Det jag gjorde i gymnasiet som gjorde att jag hamnade i en utmattningsdepression var att jag under lång tid arbetade och pressade mig “utanför mina resurser” (i brist på bättre förklaring) och inte fick någon eller tillräcklig återhämtning. Jag kan bevisligen inte fara fram och tillbaka som en studsboll utan att återhämta mig emellan. Vissa kanske klarar av ett högre tempo under en längre tid utan att bli alltför påverkade, men vad gäller mig själv så har jag lärt mig den skumpiga vägen vad som du funkar bäst för mig…
…och inte är det att hänga upp tvätten innan mitt tidiga jobbepass. Dagsformen får ofta bestämma hur mycket jag orkar “pressa” mig (för även tråkiga saker behövs ju göras ibland ;) ), och orkar jag inte mer än det nödvändiga så är det okej ändå. Att optimera livet kanske är att hinna lukta på blommorna efter jobbet i stället för att klämma in så många gympass som möjligt på en vecka?
Allt är relativt, men den prestationsstressen du illustrerat försöker jag undvika i den mån det går. Balans är bra om man hittar den som funkar för en själv :)
Tack för din uppsats-kommentar, det är alltid lika intressant att höra ett längre utlägg :) Låter himla skönt att du kommit till insikt om vad som är viktigt för dig!
Jag är jätteoptimerad vilket gör att jag har gott om tid för att lukta på blommorna åxå :) Alltså, jag är ganska lat, och behöver mycket tid att bara sitta och läsa eller vara i skogen eller sova en stund på eftermiddagen. Alltså måste jag vara ganska effektiv den tiden som jag är aktiv, annars hinner jag inte lata mig :)
Men det är trevligare med lazy dayz när man är två. Är man ensam blir det inte lika avslappnat tycker jag. Det är då man gör såna saker som kör bil över halva Sverige för att få springa 3 minuter tillsammans med sina hundar…
Hehe, det låter smart! Hur pass effektiv är du då när du är effektiv? Och har du några tips? Undrar också vad ditt perspektiv på “halva Sverige” är, haha!
Jag är lite sån som behöver mycket egentid och tillräckligt med avkoppling för att få gjort något vettigt däremellan. Eller kanske är jag bara lite lat. Men jag vet hur galet stressad jag blir när jag inte får varva ner, så jag gissar att jag helt enkelt är väldigt stresskänslig. Gick halvt in i väggen i gymnasiet och åt därefter depressionsmedicin i flera år… Jag skulle aldrig våga ha fullsatta scheman nästan hela dagarna av den orsaken. å andra sidan känner jag ofta att jag inte hinner/orkar med riktigt allt jag jag borde (eller kanske det jag känner att samhället förväntar sig av mig), vilket kan vara en stressfaktor i sig… :’D Sammanfattat har jag stort behov av återhämtning och egentid utan massa måsten, men samtidigt behöver jag några timmar längre dygn ;)
Bloggen använder cookies. Vi antar att du accepterar detta, men du kan tacka nej om du vill.OKNej tackLäs mer
Privacy & Cookies Policy
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
6 svar
Men. Alltså. Det var detta fenomen som fick mig att bli utmattningsdeprimerad som 17-åring, alla krav om att allt skulle vara så perfekt och att man skulle hinna med så mycket som möjligt. Gick vid denna tidpunkt i en “duktig” och ganska högpresterande klass, vilket i sin tur gjorde att jag som gärna vill göra så bra som möjligt ifrån mig och vara just “duktig” inte var nöjd om jag inte fick MVG på vilketprovellerinlämningsuppgiftdetnukundevara… Klädstilen var högt prioriterad för att vara rätt, stå ut och ‘spegla min personlighet’. Träna skulle jag göra minst tre gånger per vecka, fotokurs en kväll i veckan. Var fotokursen inställd i sista minuten så slängde jag mig på cykeln för att hinna med ett träningspass på Friskis istället. Festa och hänga med kompisar skulle hinnas med samtidigt som jag varje helg skulle ta bussen till min dåvarande pojkvän som bodde en bit utanför staden jag bodde i. Och så plugg, plugg, plugg. Inte mycket tid till vila och återhämtning vilket resulterade i en rejäl krasch in i den berömda väggen.
När jag läser det schemat du präntat i inlägget så får jag avsmak och får snudd på ont i magen, blir stressad av bara tanken.
Olika människor har olika “prestanda” och kräver olika mycket vila/ensamhet/socialt umgänge etc. för att fungera och må bra. Det jag gjorde i gymnasiet som gjorde att jag hamnade i en utmattningsdepression var att jag under lång tid arbetade och pressade mig “utanför mina resurser” (i brist på bättre förklaring) och inte fick någon eller tillräcklig återhämtning. Jag kan bevisligen inte fara fram och tillbaka som en studsboll utan att återhämta mig emellan. Vissa kanske klarar av ett högre tempo under en längre tid utan att bli alltför påverkade, men vad gäller mig själv så har jag lärt mig den skumpiga vägen vad som du funkar bäst för mig…
…och inte är det att hänga upp tvätten innan mitt tidiga jobbepass. Dagsformen får ofta bestämma hur mycket jag orkar “pressa” mig (för även tråkiga saker behövs ju göras ibland ;) ), och orkar jag inte mer än det nödvändiga så är det okej ändå. Att optimera livet kanske är att hinna lukta på blommorna efter jobbet i stället för att klämma in så många gympass som möjligt på en vecka?
Allt är relativt, men den prestationsstressen du illustrerat försöker jag undvika i den mån det går. Balans är bra om man hittar den som funkar för en själv :)
Ursäkta för uppsatsvarningen, oh well… ;)
Tack för din uppsats-kommentar, det är alltid lika intressant att höra ett längre utlägg :) Låter himla skönt att du kommit till insikt om vad som är viktigt för dig!
Skall tillägga att jag är 30+ idag och gillar att lukta på blommorna ;)
Jag är jätteoptimerad vilket gör att jag har gott om tid för att lukta på blommorna åxå :) Alltså, jag är ganska lat, och behöver mycket tid att bara sitta och läsa eller vara i skogen eller sova en stund på eftermiddagen. Alltså måste jag vara ganska effektiv den tiden som jag är aktiv, annars hinner jag inte lata mig :)
Men det är trevligare med lazy dayz när man är två. Är man ensam blir det inte lika avslappnat tycker jag. Det är då man gör såna saker som kör bil över halva Sverige för att få springa 3 minuter tillsammans med sina hundar…
Hehe, det låter smart! Hur pass effektiv är du då när du är effektiv? Och har du några tips? Undrar också vad ditt perspektiv på “halva Sverige” är, haha!
Jag är lite sån som behöver mycket egentid och tillräckligt med avkoppling för att få gjort något vettigt däremellan. Eller kanske är jag bara lite lat. Men jag vet hur galet stressad jag blir när jag inte får varva ner, så jag gissar att jag helt enkelt är väldigt stresskänslig. Gick halvt in i väggen i gymnasiet och åt därefter depressionsmedicin i flera år… Jag skulle aldrig våga ha fullsatta scheman nästan hela dagarna av den orsaken. å andra sidan känner jag ofta att jag inte hinner/orkar med riktigt allt jag jag borde (eller kanske det jag känner att samhället förväntar sig av mig), vilket kan vara en stressfaktor i sig… :’D Sammanfattat har jag stort behov av återhämtning och egentid utan massa måsten, men samtidigt behöver jag några timmar längre dygn ;)