Den här hänger i vår lägenhet och jag älskar att läsa den. Om och om igen. Den känns särskilt passande just nu. Eller för de senaste åren med äventyr världen över och sagor som aldrig tycks ta slut.
Det är inte så att man tänker på det alla sina vakna timmar om dygnet. Men stundtals så slår det en. Vad häftigt att jag är här, i Indien. Vad annorlunda det är. Allt det här jag får vara med om, tacksamheten är oändlig och mitt hjärta gör piruetter av lycka. Stundtals alltså, när man på ett eller annat sätt påminns om att stanna upp en sekund och se sig omkring.