God kväll mina vänner och bloggläsare. Här kommer ett litet kvällsinlägg från sängen i det Lilla Krypinet. Bubblar lite smått av lycka just i denna stund och känner ett välbehag och lugn inför, allt. Två saker som ger mig styrka i vardagen och livet är dels inspiration från förebilder och vänner i min omgivning, och dels från de fantastiska komplimanger som man får ibland. Varje gång jag blir påmind om att se på sig själv genom andras ögon, är det som att hoppet inom mig förstärks ytterligare.
Att inse vad vi är och vad vi kan, är något av det viktigaste vi kan lära oss. Vi måste våga se hur värdefulla vi är och även våga öppna upp ögonen för allt det vackra i livet.
Jag har grubblat en del och jag fäller tårar var och varannan dag för all möjlig olycka i världen. Men om vi slutar hoppas och inte längre ser den vackra jord vi lever på, vad finns det då för mening med någonting? Människor dör, svälter, krigar, blir sjuka och misshandlade. Men någonstans mitt bland allt elände och all orättvisa måste vi våga och vilja tro. Om vi som har styrkan och förutsättningarna ger upp, vad lämnar det oss i då?
Jag är ung, men jag är inte naiv. Jag har bara insett vad många inte inser förrän de ligger på dödsbädden. Världen är vacker och världen är vår. Livet är inte alltid så där gravallvarligt som vi gör det till, men det är skört och kan vara över på en liten sekund. Ett liv på denna jord tilldelas vi mina vänner, gör något bra av det.
I kväll spelades ett vackert skådespel upp utanför mitt fönster. Fåglar som flög över den färgsprakande himlen och en fullmåne i andra riktningen. Jag blir alltid fångad av dessa ögonblick.
5 svar
Åh va bra du skriver!
Men tack fina!
Tack för inspirerande och tankeväckande ord Jennifer:-)
Underbart bra. Stanna upp, tänk efter, känn efter… Allt är precis som det ska. Så… Nu startar vi dagen!
Kände mig som värsta pang-storstads-bruden idag när jag gick genom stan och strålade ikapp med solen, tänkte verkligen på att om jag såg mig själv utifrån hade jag garanterat tänkt att “shit, den tjejej strålar”. Måste se mig själv på det sättet oftare, tack för den påminnelsen! :)