När det overkliga händer.
Det är en surrealistisk känsla som sprider sig genom min kropp idag. En sådan känsla som efterlämnas när man en lördagsmorgon vaknat upp till ett hemskt besked. Jag kände honom inte, men det var min nära väns, bästa väns, bror. Någon bestämmer sig för att försvinna, att lämna en värld de uppenbarligen inte trivs i. Bara sådär kan man försvinna. På en sekund kan man vara död.
Över 2000 självmord begås dagligen. Tvåtusen.
Det är så många människor som inte anser det vara värt att leva längre, till den grad att de bestämmer sig för att det är lättare eller bättre att bara försvinna. Det måste alltså vara så betydligt många fler som känner så, men fortfarande kämpar och inte ger upp.
Hela grejen med att vi föds och dör är komplex. Livet och jorden liksom, tankar som håller oss sysselsatta i oändligheten. Självmord ännu mer komplext. Det går inte att förstå. Och det tynger mig att människor lider på så många olika sätt, så många människor som mår så dåligt – i en värld som skulle kunna vara så vacker.
