Något jag brukade älska.

Alltså, terapi för själen är exakt vad shopping skulle kunna vara. Jag brukade ääälska att shoppa. Men efter år av HM-beställningar och kläder som aldrig blivit använda och hela den här konsumtionshysterin, samt en garderob som hemma i Sverige liksom svämmar över och inte används maximalt pga reser jämt till ett nytt land, så har jag tröttnat på det här med att shoppa. Speciellt i en stad som har stängt på söndagar och där det är knökfullt överallt i stan på lördagarna. Jag får liksom lite lätt ångest av tanken att jag måste köpa något. Att jag faktiskt behöver något typ av plagg.

Idag bet jag ihop och gick ut på stan i alla fall. Gick in på Forever21 och hittade massor av fint som var alldeles perfekt för mig. Det är kanske det jobbigaste dilemmat, att hitta kläder som sitter som skräddarsytt. Satsar numera även på kläder som jag kan ha utan att tröttna på dem. Försöker åtminstone.

Hatar ännu mer att köa för att prova allt och sen behöva byta för att något var i fel storlek osv. Dock hatade jag inte provrummet pga kroppsångest, vilket alltid är något positivt. Stod där i underkläder i det hemska ljuset och var helt ok med vad jag såg :-)

Blev förälskad i denna kjol! Några linnen och en tröja. Samt mjukisbyxor som var högst nödvändigt.

Köpte även en sporttop på Adidas, sockor, en parfym (ja jag föll för frestelsen trots mina tidigare tankar), och det var det. Just det, en handduk för gymmet också! Och nu sitter jag här…

Terapi för själen är däremot att vara klar med shoppingen och kunna gå hem och beundra vad man köpt. Det ska jag göra nu!