Malmö från sin bästa sida.

Ni har hört det förut och ni kommer höra det igen, men det bästa sättet att upptäcka en stad är i ett par springskor. Promenera om man vill men springer man blir det lite mer effektivt. Gillar man inte att springa kanske man hatar att höra just detta, men så är det! Det är så härligt att kunna springa på nya platser (även om jag just upptäckt det och ber till jordens alla gudar att min kropp, ben, knän och fötter vill fortsätta springa med mig i många år!)

Jag tog mig som planerat ut på en liten löprunda ikväll innan middagen. Mitt mål var Västra Hamnen. Jag visste inte så mycket mer om det än att det var en hamn och att Turning Torso är beläget där – och jag tänkte: det vill jag se!

Och jag är fortfarande helt speechless över det jag såg. Det var så fucking vackert. Bron över till Danmark, den babyblåa himlen med tunna moln över sig tillsammans med solen som lös igenom och färgade allting halvrosa över havet. Jag visste inte hur jag skulle ta in alltihop. Dessutom hade jag riktigt bra fart så vägde mellan att fortsätta springa och spara bilden inom mig eller faktiskt stanna och ta ut mobilen ur mitt armfodral för att ta en bild. Men jag kände bara nej, jag tänker inte vara en sådan instagram-whore, så jag valde det mindfulnessa alternativet och fångade bilden i mitt minne.

Jag må vara löjligt svag för naturen och dess under så som solnedgångar, berg och hav. Men det var så jäkla fint och det känns hopplöst att försöka återberätta hur vackert det var. Jag vill springa längre ut med vattnet men jag hade en middagstid att passa så det var bara att vända om tillbaka igen. Och när jag landade på en 5km på 28 minuter kändes det som att jag gjorde rätt i att inte stanna för en bilds skull – slog ju nämligen mitt rekord! 

Kände mig fantastiskt nöjd. Kvällen hos Gabriella var dessutom så trevlig att jag känner mig alldeles fulländad och lycklig just nu – men den får ni höra om i morgon!