Lucka 24: En resa genom julen som barn, tonåring och vuxen

Lucka 24 och min 25:e jul någonsin. Även jag måste ju bidra med min berättelse till adventskalendern med 24 travel stories. Så här kommer min resa genom julen – från barnsben, genom tonåren och avslutningsvis i nutid som “vuxen”.

Julen som barn

Jag minns inte mycket av mina första jular men när jag var ett år sägs jag ha blivit fascinerad och skräckslagen när jag öppnade ett gigantiskt paket som gömde en gunghäst. Det jag senare minns är mycket snö, ett oändligt men mysigt mörker, Carolas julskiva, pepparkaksdeg, givetvis Kalle Anka, den långa väntan och hur mina föräldrar när jag och min bror blev äldre vägrade erkänna vem som gömde sig bakom tomtemasken. Det bästa var alla juliga morgnar under hela december månad, mamma som alltid tände värmeljuset i den röda lilla tomtestugan, eller kom med frukostmackor på sängen samtidigt som julkalendern gick på tv:n. Den värsta besvikelsen var över den adventskalendern med en klapp om dagen som min mamma kämpade med utan att lyckas nå upp till mina orimliga krav och förväntningar.

En något så när idyllisk jul som barn.

Och den där mörkblåa pyjamasen i siden med guldiga änglar på, den minns jag.

Vi var små superhjältar. Jesper älskade Superman-dräkten, och jag ville vara likadan, eller åtminstone Batman. En fantastisk julklapp som barn. 

Julen som tonåring

Som äldre tonåring blev vännerna ett viktigare inslag i julfirandet. Vi julbakade och pysslade, hade galna Luciafester och smet iväg på äventyr i julaftons natten. För att inte ens nämna juldagen. Såhär i efterhand kan det tyckas som om livet var särskilt bekymmersfritt under den här tiden. Jag behövde inte fundera över var eller hur julen skulle firas och var nog rätt nöjd med livet. Fast så enkelt var det ju aldrig, livet hade även då sina dalar och dippar.

Tonårslivet var ofta exakt så roligt som det bör vara, men också exakt så jobbigt som det faktiskt är med alla de där hormonerna som stormar runt inom en.

Julen som “vuxen” och utan traditioner

Och så nu då. Livet som någon sorts vuxen person som insett att den där idylliska julen är ett minne blott och att det är bäst att släppa alla som helst förväntningar, krav och önskningar.

För saker och ting blir väldigt annorlunda när man flyttar till andra städer, blir kär i män som bor i andra länder och när ens föräldrar går skilda vägar. Framför allt saker som julen blir annorlunda. 

Kanske är det därför det inte längre spelar någon roll för mig, var jag firar jul – eller med vem. För tre år sedan firade jag jul i Indien och blev fruktansvärt matförgiftad tillsammans med min mamma och hennes sambo. För två år sedan firade jag min första jul i Finland med Mumin. Förra året min andra jul i Finland (då det var jobbigt att inte förstå finskan bland alla de finsktalande). Och så nu, hemma hos mamma i Göteborg.

Kungsgranen är klädd och den mesta julmaten redan förberedd.

Jag har inga som helst jultraditioner, och det känns helt okej. Jag försöker se på julen som den tid då vi behöver ljuset och kärleken som mest. Då vi får chans att vara lite lediga, att omge oss med några av de människor vi tycker om allra mest, att äta något gott och kanske ge bort något fint till någon annan för att visa vår uppskattning. Jag övar på att skippa förväntningarna om den idylliska julen och istället fokusera på sådant som verkligen betyder något.

God Jul ♥

Med det sagt så vill jag önska er alla en god jul! Var ni än befinner er i världen och hur ni än valt att fira julen så hoppas jag att ni har det fint och någon att krama god jul (om inte fysiskt så åtminstone i sinnet).