Lucka 21: Att dricka öl är också en talang – en berättelse från Bolivia

Bakom lucka 21 gömmer sig Kugge! Vi känner varandra genom bloggarna och hon är en inspirerande skribent som driver eget företag. Michaela har gjort spännande resor genom Sydamerika och ger sig iväg igen i januari till Argentina – det ser jag fram emot att följa i bloggen Kugge skriver. I den här reseberättelsen får vi följa med till Bolivia!

”Du kan få en drink om du vill”, säger bartendern.

”Nej nej, jag vill ha en öl.”

Jag är 22 år och ungefär halvvägs in i min fem månader långa resa runt i Syd- och Centralamerika. Det är min första kväll på The Adventure Brew Hostel i Bolivias huvudstad La Paz och jag har bestämt mig för att jag där och då ska lära mig dricka öl. I min övernattning på cirka fem euro per natt ingår nämligen en gratis öl i baren varje kväll (och en all you can eat pancake-breakfast!).

Problemet är alltså att jag inte gillar öl och det har jag också berättat för bartendern. Han låter mig smaka på några olika sorter och jag gillar mest den ljusa ölen, antagligen en vanlig lager. Jag dricker några klunkar utan omedelbar spyreflex och dricker modigt vidare. Efter ett tag är mitt glas tomt och jag är mäkta imponerad av min nya öldrickartalang.

Att resa är att uppleva

För mig handlar resor om att upptäcka och lära mig nya saker. Det kan vara att lära sig ett nytt språk, en ny kultur eller så kan det vara att lära sig att dricka öl. Ofta varvas stora och små grejer med varandra och det är ju just det som utgör kärnan av en resa.

De tankarna står också som grund för mitt första bokmanus som går under namnet ”Vad heter ångest på spanska?”. Bokens huvudkaraktär Erika åker till Ecuador för två månader för att fundera på vad hon egentligen vill göra med sitt liv.

Under resan lär hon sig konkreta saker som att dricka öl (!), men också mindre konkreta saker om livet. Den resan formar henne som människa, precis som alla resor gör.

Vad tar du med dig från en resa?

Ibland kan det vara svårt att se vad en egentligen har lärt sig, men något bär en alltid med sig hem. Och det är där charmen i att resa ligger – du vet aldrig vad du kommer hem med och därför ser jag alltid till att ha en ny resa inplanerad.

I januari kommer jag att vara drygt två veckor i Argentina. Min plan är att njuta av värmen och prata så mycket spanska jag hinner. I planen ingår också allt det där som inte går att planera. Det som bara händer och som sedan blir anteckningar i ett häfte och minnen jag sparar nära till hands när jag nästa gång behöver berätta en reseberättelse. Eller skriva en roman.

Och visst har hon så rätt Michaela, de där reseupplevelserna och det där man tar med sig hem som man inte alltid kan sätta fingret på. Sydamerika har förresten varit på min drömreselista ett tag nu, vi får se när det kan komma att bli verklighet…