Skyddad: Jag lever för kicken. Precis som du.

3 svar

1. “Å andra sidan känns det som att man varit uppe i det blå alldeles för länge och att det var mer eller mindre dags att ramla ner nu.”
   Exakt så kände jag förra helgen. Jag var som helt apatisk hela lördagen, men insåg mer och mer att det måste få vara så och att det inte är något konstigt alls. Tvärtom kan det vara bra, särskilt om en stärker sina insikter och sin medvetenhet om hur en mår både på kort och lång sikt. Att en har en dålig dag eller två betyder ju inte att en mår kasst överlag – och det är viktigt att ha med sig. Vi behöver känna suget i dalgångarna för att uppskatta ruset på vägen mot bergstopparna. :)

   Svara

   1. Åh min twitterfilosof! Det känns så otroligt skönt att få höra om fler som känner så emellanåt – “jag är normal!”. Och jag älskar sista meningen!

      Svara

      1. Hade lite på känn att du skulle gilla den… :)
         Och visst är det fint att hitta gemensamma beröringspunkter. Framför allt just den insikten om att det faktiskt är normalt och att VI faktiskt är normala. I alla fall enligt min/vär definition av vad “normal” ska vara… ;)

         Svara

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.