“Jag är här för att inte bli fet, alla andra fördelar är enbart en bonus.”

Han frågar: Vad är målet med din träning då? Hur mycket vill du gå ner?
Jag spelar cool och svarar: Gå ner? Jag tränar för att må bra och ha en stark kropp, jag skiter i hur jag ser ut.

En vecka senare står hon, jag, framför spegeln i gymmet och känner en viss avsmak. Förra veckan var jag till gymmet fyra dagar. Det kändes bra. Men så blev det lördag söndag måndag tisdag. Träningsvärken från lördagsnatten räknas väl inte riktigt som träning och choklad må vara det bästa efter kärlek men inte optimalt att leva på. Och sådant framkallar lätt ångest ni vet. Lördagsöndagmåndagtisdag. Jagmåstegåtillgymmet. Måste. Och nu sitter jag här, på cykeln, och det känns bra. Fucking hatkärlek det där.

Hon, jag, stod i alla fall där och mötte spegelbilden. Vem försöker du lura? Sa den. Okejdå. Svarade hon. Jag är här för att inte bli fet, alla andra fördelar är enbart en bonus. Vi kollar oss i spegeln och blir aldrig nöjda. Men lite lyckligare blir vi när vi blir lite smalare, för en stund. En väldigt kort stund.

Jag tänker, snart väger jag 78 kilo igen, och är inte lika mycket värd. I huvudet flödar dessa tankar fritt, inte ordagrant men principen är exakt densamma. Och inte förrän vi sätter det i ord förstår vi hur sjukt det är.

Innan jag lämnar omklädningsrummet möter jag min blick i spegeln igen och bestämmer mig för något. Jag tänker, jag älskar dig. Jag älskar dig och varenda millimeter av din kropp. Oavsett vad så älskar jag dig. Ögonen ler och hjärtat ler lite också så som det gör när man får höra att det finns någon som älskar en, som älskar en oavsett vad.