Hon var söt, och du verkade lycklig.

Jag såg dig idag nere vid hamnen. Du gick hand i hand med en flicka med blont hår uppsatt i en slarvig knut. Mitt hjärta stannade, jag drog min hoddie över huvudet och gömde mig bakom solglasögonen så gott jag kunde. Det var så längesen jag hade sett dig. Men vad som gjorde mest ont var att du bara ett par dagar tidigare hade skickat mig ett väldigt gulligt sms. Ett sms som fick mitt bröst att smärta och minnena att komma tillbaka. Och allt du sa, menade du verkligen det? Det spelar ingen roll, jag var egentligen aldrig din och det var längesen nu. Jag kan dock inte hjälpa mitt hjärtas spontana reaktion. Att se dig, där på andra sidan gatan och jag kunde inte ens gå fram till dig och säga hej, eller hejdå. Vad skulle jag ha sagt? Du är numera en främling och jag gissar att ödet ville att jag bara skulle få se dig en sista gång. Trafikljuset slog över till grönt, men jag stod kvar. Du la din arm runt henne och ni gick vidare längs hamnen. Hon var söt, och du verkade lycklig.