Haight Ashbury – San Franciscos hippie-kvarter

Första dagarna i USA

Det var torsdagseftermiddag när jag kom fram till San Francisco, lyckades ta mig med tåget från flygplatsen in till stan och sedan efter ett Starbucks med wifi också lyckades ta bussen upp för alla backar till Haight Ashbury. Detta område är San Franciscos sköna hippie-kvarter och det var här jag skulle bo de första dagarna.

Haight Ashbury

Bloggaren Resfredag visar från sin vistelse i San Francisco några fina bilder just från det här området, Haight Ashbury, i mitten av det här inlägget. Själv var jag nog alldeles för hänförd (både positivt och inte lika positivt) för att förmå mig att knäppa av särskilt många bilder med min iphone, något jag upptäckte nu när jag skulle skriva om detta. Bilden här ovan är rätt cool ändå, Listen to this wall – vad nu det kan tänkas betyda?

De här bilderna nedan tog jag i alla fall, den där första kvällen när jag var megatrött eftersom det hunnit bli natt i Sverige. Jag tog en promenad i Golden Gate Park och insåg att jag inte har en aning om hur säkert det är här? Jag fick för övrigt inte alls någon känsla av trygghet i San Francisco – men det kanske har och göra med den småstadstjej jag faktiskt är? Hur som helst, jag var i princip omringad av höga hippies, uteliggare och folk med “farliga hundar” som sprang lösa. Ganska snabbt gick jag in på Whole Foods, köpte lite mat och gick hem igen.

Golden Gate Park

I kassan på mataffären satt en ung amerikanare som slängde ur sig ett how are you today, förmodligen helt på rutin. Om jag svarade det som förväntas, fine thanks? Nej, såklart inte. I'm so tired, cause I'm actually on Swedish time zone. Varpå han berättade att hans tjej just landat i Stockholm för att resa i Europa – kul sammanträffande! Och jag tänkte bara – mmmm älskar att småprata – något man lätt kan komma att sakna när man bor i Finland…

Älskar också dessa ständiga vyer över kullar fyllda med små hus, det här fotot är precis intill Golden Gate Park, där Haight Ashbury börjar (eller slutar beroende på hur man ser på det). 

Hur är Haight Ashbury då?

Alltså hippie beskriver det ganska bra och det kan vara en trevlig känsla. Så fort jag klev utanför dörren var det en man som sa hello have a nice evening! Jag svarade såklart thanks, you too – även om hela jag är på min vakt och jag absolut inte skulle hoppa in i en bil med främmande män (som det händer att andra tydligen gör och det oftast går helt bra för och man kanske ha en jättecool upplevelse med dessa främmande människor som är supertrevliga och genuina, men jag säger ändå nej).

Weed-doften är ett stående inslag genom hela staden men särskilt här, och second hand-butikerna och de färgglada flowerpower-butikerna förstärker känslan ytterligare. Förutom weed-lukten som letar sig in i din näsa så finns där också en annan lukt som är mindre trevlig, nämligen urin. Jesus alltså. Det måste finnas en korrelation där, ju fler hemlösa desto mer av denna lukt. Och detta påminns man om hela tiden, om ett land som inte kan ta hand om sig självt. San Francisco är den stad i USA som har mest hemlösa efter NYC som kammat hem första platsen.

Visste ni förresten att när man legaliserade marijuana i en delstat i USA (kommer inte ihåg vilken nu) så ökade antalet hemlösa markant pga. att så många flyttade dit? Jag tänker att det måste vara en av anledningarna till att inte legalisera det på vissa ställen där antalet hemlösa redan är så stort.

Värt ett besök till Haight Ashbury!

Sammanfattningsvis skulle jag säga att området helt klart är värt ett besök. Ta Muni-bussen upp till Haight Ashbury (något jag inte gärna gör nattetid, OBS kom ihåg att bussen tar cash och inte ger tillbaka någon växel, en biljett kostade $2,25), strosa igenom kvarteren och förundras.

bus san francisco

Munter tjej som åker San Franciscos kollektivtrafik, det är en upplevelse det också!

Tips i anslutning till Haight Ashbury: hyr en cykel vid Golden Gate Park och cykla över bron (som ligger en bit bort)! Eller om man vill ta den utflykten en annan dag rekommenderar jag att istället promenera upp på toppen av Buena Vista Park med en fantastisk utsikt och sen promenera vidare till området The Castro! Berättar mer om mina upplevelser av de områdena senare… :)

FÖLJ:

21 svar

  1. Men jag har helt missat din nya grymt snygga design, älskar den!

    Jag ÄLSKAR San Francisco, men klarar mig fint med en snabbvisit i Haight Ashbury… Ha en superhärlig resa! Min storasyster har precis flyttat hem efter att ha bott 4 år i USA, ångrar så att vi “bara” hann hälsa på en gång under tiden de bodde där.

    1. Tack, vad snällt!! :) I och med att vi bodde där så blev det inte att vi tillbringade alltför mycket tid just i Haight Ashbury, men det var fint ställe att bo vid ändå! Ja men det blir ju så när så många andra resmål ska hinnas med, tyvärr.

  2. Va tråkigt att du inte känner dig helt trygg. Vi var två som reste där och jag kände mg alltid trygg, är inte så orolig som person heller så jag kanske är lite naiv.
    Tyckte jag träffade massa konstiga men trevliga människor där, att de överlag var hjälpsamma och trevliga ja.

    Hoppas du får en fortsatt trevlig resa!

    1. Kanske jag som måste växa upp och bli allmänt mer trygg ;) Äh, jag vet faktiskt vad det beror på. Men t.ex. i NYC kände jag mig mer trygg??

      Tack! :)

  3. Just det där med tryggheten påminner mig om mitt besök i Venice Beach i LA, som alla jag lyssnat på helt okritiskt lyft till skyarna. För mig var det mest ett suspekt ställe med suspekta människor. Uteliggare överallt och märkliga butiker. Jag stod och fotograferade vid ett tillfälle och då råkar en cyklande kille komma i gluggen. Han var allt annat än nöjd kan jag säga och bidrog till den där äckliga otrygghetskänslan.

    1. Vad menar du med att han kom i gluggen?? Tog du en bild på honom??? Haha ja alltså, man kanske skulle försöka jobba på den där naiva egenskapen? ;) När jag var 20 och reste i Australien ensam var jag nog aldrig rädd oavsett var eller när på dygnet det var….

        1. Ja exakt! Jag är själv rädd för när jag fotar hus eller bilar att ägaren ska bli upprörd…

      1. Intressant…när jag bodde i australien (sydney) reste jag dit själv också och “umgicks” ganska mest med mig själv också och speciellt också att jag vandrade runt mycket varje dag själv, tom vid midnatt. Kände mig aldrig rädd eller otrygg, konstigt nog eftersom jag e ganska osäker och kan lätt känna mig rädd o otrygg att gå själv här hemma i Sthlm!

  4. Jag var i San Francisco ett par dagar när vi reste i västra USA förra året, och visst är det en fin och häftig stad – men betydligt sunkigare än vad jag hade trott, faktiskt. Förstår precis vad du menar med den där otrygghetskänslan. Vi var alltid två, så jag kände mig inte direkt otrygg då, men jag kände inte heller att jag hade velat vara där ensam någon längre tid. Det handlar iofs säkert en del om att jag är uppväxt i en småstad och inte alltför van vid storstäder, men också att det finns väldigt mycket märkligt folk! En svensk tjej som pluggade där då, som vi kände sedan tidigare, berättade att de för inte alltför många år sedan stängde ner tre typ “mentalsjukhus” (i brist på bättre ord) i staden för att de inte hade råd att ha dem kvar. Det innebar att andelen hemlösa i staden ökade markant, och det är inte så konstigt att det finns så många trasiga och eländiga människor på gatorna. (OBS, vet bara vad hon sa, har inga andra källor på det här.) Sedan är förstås de extremt höga bostadspriserna också en anledning till att många hamnar på gatan, skulle jag tro. I övrigt är ju det fina med San Francisco att man kan promenera runt lite mer som i en europeisk stad än det klassiskt amerikanska där allt är anpassat efter att man ska köra bil! Plus att den är så estetiskt vacker, och den fantastiska naturen på det. :) Hoppas du får en fin semester!

    1. Intressant att någon känner igen sig i alla fall – det kanske är vi småstadsmänniskor som upplever detta mer än andra.

      Och du min amerikanska vän här berättade faktiskt samma sak, det om sjukhuset som de stängde ner! Det makes so much sense när man ser det märkliga folket på gatorna, så himla sorgligt ändå.

      Tackolov har de ju numera också ett väldigt Uber-anpassat samhälle, så man kan alltid ta sig runt så, om man bara lyckas få tag i wifi ;)

      Men visst är den en blandad stad.

      Tack Evelin!

  5. Vilket sammanträffande att jag råkade hitta din blogg, bor själv för tillfället nere i Redwood City, 30 minuter från SF och flyttar till Helsingfors i höst. Har bott här ett år snart och spenderar nästan varje helg inne i stan.

    Kan hålla med om att det finns en hel del speciella människor som kan ge ett skrämmande intryck speciellt om man är tjej och ensam, men har ändå nästan aldrig varit med om att någon på riktigt skulle vilja en illa. Är rätt så misstänksam som person men oftast har det visat sig att folket här faktiskt är mycket trevligare än vad de ibland ser ut att vara! Det beror så klart också väldigt mycket på vilket område av staden man rör sig i. Rekommenderar t.ex. inte promenader ensam i Tendeloin…

    1. Hej Mia! Så roligt att du kommenterade!! Åker förbi Redwood City med Caltrain påväg till Palo Alto så vet precis var det ligger.

      Spanade in din instagram – du tar så himla fina bilder! Vad har du gjort här i landet under ett år? :) Pluggat?

      Och jo precis, fick uppleva Tenderloin på lite närmare håll nu i veckan och förstår varför man helst undviker det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.