Gången när vi körde ner i diket.
När vi var barn, jag var bara något år gammal och min bror två och ett halvt år äldre, så var vi ute i skogen med våra kära päron. De parkerade och lämnade oss i bilen för att gå på jakt efter hjortron och bomullsblommor. Vad skulle barnen möjligen kunna hitta på i bilen? Inte mycket. Förutom idén min bror fick om att röra lite i växelspaken där han satt i passagerarsätet fram i bilen. Det var en grön Mercedes, typ den här gamla modellen (pappa, rätta mig om jag har fel, kan inte så mycket om bilar trots allt). Och pappa hade inte tyckt det var en bra idé att trampa i parkeringsbromsen, så vi rullade genast iväg. Nedför en backe gick det medan två föräldrar hörde två förfärliga barnskrik. Tack och lov fanns där en stor sten som stoppade oss innan vi körde rätt nedför hela slänten. Inte bara vi klarade oss oskadda men även bilen tror jag var i fint skick. Så inga reservdelar som de här behövde införskaffas för att fixa bilen. Vi kunde dock inte köra hem så vi hade en lång promenad framför oss till den stora vägen där vi fick lifta hem…
Det är nog det värsta bildramat jag upplevt (peppar peppar ska ju ut med bil i helgen), förutom några vilda turer i Indien, jösses. Dock minns jag ju inte denna händelse då jag bara var en bebis.
En annan rolig anekdot om denna Mercedes är att min pappa alltid lämnade nycklarna i bilen, på jobbet, hemma, över natten – jämt! Ända tills den dagen då bilen blev stulen och kvaddad i ett diké utanför stan…
4 svar
Ja, tack och lov gick det bra. Det var drygt en mil grusväg till vi nådde den stora trafikerade vägen. Fick bära dig på axlarna eftersom vi inte hade Jespers rullstol med. Han fick åka i din lilla enkla sulkyvagn. Den gången bilen stals dammade de av vägen in i slyskog, men den gamla Mercan (MB 240 D 3,0) klarade även den händelsen utan behov av reservdelar. ❤️❤️❤️
Reklamen för diverse olika städ och bildelsföretag du börjat “smyga” in antar jag är för jobbets skull? Det känns onekligen krystat..
Hoppas jag inte sprider för mycket negativitet, och ja, det är såklart fortfarande din blogg att göra vad du vill med!
Tack för synpunkten B :) Du sprider ingen negativitet, jag förstår vad du menar. Det är dock inte för jobbet. Jag hoppas du kan bortse från dessa inlägg om du gillar min blogg. Det vore kul att få ha dig kvar här! Kram!
Jesper skrek och du satt i baksätet med snuttefilt och såg mest förskräck ut. När vi äntligen kom till stora vägen kom nästa upplevelse. Ttodde att första bästa bil skulle stanna men icke sa Nicke, till slut stannade en vänlig själ och plockade upp oss :)