Vad jag tänker och tycker om marknadsföring, företagande, foto, skrivande, böcker och resor. Gällivare är min hemstad, Helsingfors (eller Esbo) mitt hem sen 10+ år.
Samma här. När jag rullar in i Brålanda i Dalsland på roadtrips söderut så är det som om klockorna stannat. Visst har någon butik slagit igen och någon ny tillkommit men på det hela taget är det… tja, precis som förr.
Och den avslutande känslan när jag rullar vidare är att jag fattade rätt beslut när jag lämnade.
Jo, butikerna slår igen och flyttar och byter namn. I den lokala annonstidningen läste jag idag bredvid butiksannonserna “Vill du ha lokala butiker i morgon? Handla idag!” – kan inte vara lätt att driva business i småstaden :)
Jag gillar how you put it “fattade rätt beslut när jag lämnade” – det är exakt så, och det är ok!
Lite så är det med Åland med. Dessutom VILL jag lite att tiden ska stå stilla där! Jag vill inte att stormarknader ska etablera sig, eller att gamla hus ska rivas. Jag vill att allt ska vara som det var, på gott och ont.
Och jag var nog åxå rädd för att vara den som blev kvar. Även om min värld inte är lika stor som din är min stad iaf betydligt större än den var då.
Jag tog för givet (eh det är ett ord va, förgivet?) att tiden skulle stanna även i Göteborg… Well, det gjorde den inte.
Min dröm var att vilja bo här och det är först för 2 år sedan som jag kände så, att jag kan stanna här. Alla utlandsvändor hade fått mig att verkligen uppskatta närheten till familjen.
Nu är min dröm att en av bästisarna (haha gulligt ord) också ska kunna flytta hem. Hon känner inte som du, men jobb och barn gör ju att det kan vara svårt att flytta tillbaka från en annan plats…
Och vad härligt att du fortfarande är nöjd med att bo på en annan plats! Det krävs en del av en för att bygga ett liv på en annan plats.
Jaa, närheten till familjen är verkligen en sak – jag har halva familjen i Göteborg nu så det blir lätt att känna sig mer hemma där nu :) Jag hoppas också på att få bo i samma stad som bästis en vacker dag!!
Jag är en kvinna i Västergötland, 60+ som har en stark längtan till Norrland. Problemet är att jag måste ha en människa som har lokal förankring i Gällivare kommun. Är självgående men behöver en kontakt för att ta mig vidare i det nya “landet”. Att bryta upp kan ibland vara nödvändigt men samtidigt ett mkt tufft beslut.
Bloggen använder cookies. Vi antar att du accepterar detta, men du kan tacka nej om du vill.OKNej tackLäs mer
Privacy & Cookies Policy
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
11 svar
Åh vilken gullis! Och tre apor var ju ALLAS klassiker på gymnasiet :P
HAHA, det ser ut som tre gymnasie-klassiker på bordet på bilden ;)
Jag förstår precis vad du menar om att det känns som att tiden har stått still när man kommer hem igen. En konstig känsla.
Visst är det, och faktiskt fint att någon känner igen sig :)
Samma här. När jag rullar in i Brålanda i Dalsland på roadtrips söderut så är det som om klockorna stannat. Visst har någon butik slagit igen och någon ny tillkommit men på det hela taget är det… tja, precis som förr.
Och den avslutande känslan när jag rullar vidare är att jag fattade rätt beslut när jag lämnade.
Jo, butikerna slår igen och flyttar och byter namn. I den lokala annonstidningen läste jag idag bredvid butiksannonserna “Vill du ha lokala butiker i morgon? Handla idag!” – kan inte vara lätt att driva business i småstaden :)
Jag gillar how you put it “fattade rätt beslut när jag lämnade” – det är exakt så, och det är ok!
Lite så är det med Åland med. Dessutom VILL jag lite att tiden ska stå stilla där! Jag vill inte att stormarknader ska etablera sig, eller att gamla hus ska rivas. Jag vill att allt ska vara som det var, på gott och ont.
Och jag var nog åxå rädd för att vara den som blev kvar. Även om min värld inte är lika stor som din är min stad iaf betydligt större än den var då.
Jo det är också sant. Här rivs ju hela Malmberget (pga gruvan) och det är ganska tråkigt.
Jag tog för givet (eh det är ett ord va, förgivet?) att tiden skulle stanna även i Göteborg… Well, det gjorde den inte.
Min dröm var att vilja bo här och det är först för 2 år sedan som jag kände så, att jag kan stanna här. Alla utlandsvändor hade fått mig att verkligen uppskatta närheten till familjen.
Nu är min dröm att en av bästisarna (haha gulligt ord) också ska kunna flytta hem. Hon känner inte som du, men jobb och barn gör ju att det kan vara svårt att flytta tillbaka från en annan plats…
Och vad härligt att du fortfarande är nöjd med att bo på en annan plats! Det krävs en del av en för att bygga ett liv på en annan plats.
Jaa, närheten till familjen är verkligen en sak – jag har halva familjen i Göteborg nu så det blir lätt att känna sig mer hemma där nu :) Jag hoppas också på att få bo i samma stad som bästis en vacker dag!!
Hej!
Jag är en kvinna i Västergötland, 60+ som har en stark längtan till Norrland. Problemet är att jag måste ha en människa som har lokal förankring i Gällivare kommun. Är självgående men behöver en kontakt för att ta mig vidare i det nya “landet”. Att bryta upp kan ibland vara nödvändigt men samtidigt ett mkt tufft beslut.
Mvh
Anneli