För att vi inte älskar oss själva nog.

Det blir så tydligt ibland. Att när de negativa tankarna och ångesten kommer så är det på grund av avsaknaden av kärlek till oss själva. Det du säger till dig själv i dina tankar, vad du tänker när du möter dig själv i spegeln – är det ord av kärlek?

Om man är snäll mot sig själv och ger sig själv enorma mängder kärlek, blir det inte enklare att göra detsamma mot andra då? Onödiga bråk, i huvudet med dig själv eller i en diskussion med någon du tycker så himla mycket om – sådant vi kan undvika om vi bara skulle praktisera detta ord just lite mer. Kärlek.

Jag älskar mig själv.
Jag älskar mig själv.
Jag älskar mig själv.

Att säga det högt till dig själv… Känns det ovant? Känns det onödigt? Känns det alldeles för självklart? Ja kanske, men jag tror att vi mår minst lika bra av att höra det som våra älskade gör när vi säger det till dom.

Det viktigaste på min visionboard!

Min önskan är att det en dag kommer komma ännu mer naturligt, att ångesten kommer vara nästintill obefintlig och de positiva tankarna kommer vara klart dominerande.

När jag hade skrivit det här inlägget såg jag att Linnea Molander skrivit om att vara snäll mot sig själv och “self compassion” och länkar till Kristin Neffs TED-talk. Jag kan varmt rekommendera det. 20 minuter och ni får en bra insikt i hur det fungerar det här med vår självkänsla och roten till den. Att stärka sin självkänsla via bekräftelse är inte det optimala, utan snarare via att vara snäll mot sig själv i alla situationer. Ja, titta själva – otroligt intressant!

Själv blir jag mer och mer sugen på att fördjupa mig i (eller åtminstone börja med….) meditation och yoga, jag tror att det skulle passa mig bra och få mig att må bra!