När man blir kär vill man att hela världen ska få veta det.
Man möts och det är så mysigt och pirrigt och aldrig vågar man tro att det är helt på riktigt. Så man väntar, tills det känns att nu är det vi och ingenting annat skulle fungera. Och man berättar. Man låter hela världen få veta. Det är vi och det ska för alltid vara vi. Det känns så bra att äntligen få skriva om det i bloggen, jag minns att jag tänkte det. Något som var i mina tankar 24/7, kan ni föreställa er hur galet svårt det är att INTE skriva om?
Men hur gör man då, hur gör man när det tar slut? Allt man trodde var är inte plötsligt längre och det är allt annat än enkelt och underbart. Det är svårt att berätta och prata om. Och när hjärtan krossas så gör det ont.
Ni har undrat och nu vet ni. Fast de flesta av er visste nog redan. Just nu kan jag inte, eller vill inte, berätta så mycket mer än det här, att det är slut.
6 svar
Kram!
<3 Sara!
Är väl en av dem som funderat och förstått. Säger bara stor kram till dig, kul att se att du verkar vara himla glad de flesta dagar nu iaf (hoppas jag även om annat också är okej) och som min mormor sa till mig en gång “det går fler tåg”. Kram! <3
Om jag vaknar upp nån dag och är all into gurrrrls paxar jag dig!
Haha ALLTSÅ, dagens finaste kommentar <3
Hej. Skulle du vilja berätta din historia för mig? Jag vill veta, jag vill hjälpa dig. Jag håller på att göra ett projekt om detta. Krossade hjärtan är det värsta och det är viktigt att prata om. Skulle du vilja så maila mig på jajossan_97@hotmail.com.
Tusen miljarder kramar från mig.