Eurovisionfesten.

Min österrikiska kollega slash kompis bjöd in till Eurovisionfest igårkväll – yay! Jag har inte kollat på Eurovision tillsammans med ett annat intresserat gäng på flera år. Vi samlades tillsammans några stycken från totalt 4 olika länder och såg alltihop från start till slut, tillsammans med massor av gott (t.ex. chips, grönssaksstavar och cupcakes!) + bubbel och bål.

Sen så gav vi poäng för musik och look eller snarare “hotness” till alla länder. Det var fakiskt flera bra låtar som var med i år! Mitt hjärta bankade dock lite extra för Frans, såklart. Och lyckan när jag insåg att jag bor i Finland och därför kunde rösta på Sverige?? Men, jag röstade bara en gång, någon måtta får det ju vara, som man säger.

Måste också säga att jag tycker Måns och Petra är toppen! Honom vilar man ju gärna ögonen på och jag giller henne som komiker. Showen var också bra, förutom Justin Timberlake… Han var alltså enbart där för att väcka intresse hos amerikanerna? Och Sverige tyckte att det var rimligt att lägga pengar på? Han var förresten cool typ 2008 (när jag såg honom live i Göteborg…)

Ett av de bästa inslagen (förutom Måns i bar överkropp) var när den svenska musikhistorien presenterades, då kunde jag och Lisa känna oss nöjda över Sverige. Jag blir faktiskt chockad själv varje gång man hör alla möjliga stora låtar och artister genom tiderna som är svenska!

Och om rätt låt vann?

Ukraina och Jamala med låten 1944. Jag tycker nog det. Det kändes som en viktig låg och det kändes bra att folk tog sig till den. Och det kändes som om de förtjänade det, att vinna. Även om det rent pengamässigt kanske är tufft att vinna… Det var en tuff kamp på slutet också mellan Ukraina och Ryssland, så ironiskt egentligen.

Anyways, tack för en supertrevlig kväll. Att somna 03.30 var helt klart värt det.