Ett sagobröllop i Österrike

Himlen har börjat ljusna igen när taxin kör genom små byar, över kullar och förbi vingårdar. Allting är grönt och bär på en skönhet som är svår att ta in på bara några dagar. Snart ska solen gå upp och inombords exploderar känslorna. Platsen är lika delar sagolik som surrealistisk och jag borde inte bli förvånad men hur kan ett land vara så magiskt? Men vad som gör allting oförglömligt är inte den lilla staden i sig utan hon som kommer härifrån och som precis som jag hittat sin finska kärlek ute i världen. Det finns så mycket som skulle kunnas säga om alltihop, men samtidigt räcker orden inte riktigt till.

Ögonen tåras under vigseln och knappast bara hos mig. Och det fortsätter under kvällens alla tal och uppträdanden från parets familjer och närmsta vänner. Så som det gör när man firar kärleken mellan två människor man tycker så mycket om. När prinsessan får sin prins.

Jag och det par som vi rest och bott med under hela helgen. Förväntansfulla precis innan vigseln!

Det är en magisk kväll den här kvällen på slottet där vi befinner oss. Det är rosenblad i mängder, sommarvärme och två lyckliga personer med olika efternamn som nu blir Mr. och Mrs. Törnroos.

Det känns extra i hjärtat eftersom det är två kulturer med varsina språk som hittat till varandra. Det kommer med sina utmaningar, men kärleken – den gör det värt det. Och kvällen, den blir ett fantastiskt litet virrvarr av tyska, svenska och engelska. Där inte bara språk, utan kulturer blandas.

Brudgummens musikaliska släktingar bjöd på bra underhållning.

Jasmin, jag och Tanja.

Vilken ynnest att få vara här i Bad Gleichenberg under de här dagarna. Att få uppleva min väns hemstad och få träffa hennes släkt och vänner. Så när jag sitter där i taxin på väg hem från en dag och en natt som varit som en dröm tänker jag att vilken tur jag hade som råkade hamna på samma företag som Tanja, att vi snart blev nära vänner och att jag fått lära känna de båda för att nu få vara här och fira den finaste av helger tillsammans med dem.

Det är med den känslan jag kramar alla hejdå, lite ledsen över att dagarna här når sitt slut men mest av allt just det: tacksam och lycklig i hjärtat.

Och jag och T, vi fortsätter nu vår resa vidare till Slovenien!