en sån dag (när livet är så fint och man har så mycket bra att se fram emot)

när man vaknar kl 8, två timmar före avsatt tid och kämpar för att öppna ögonen. så tänker man drömmer jag fortfarande? nyper sig själv i armen, nej, jag är vaken och livet är ganska jäkla fantastiskt. man går upp fastän man kunnat sova mycket längre. dricker en kopp kaffe och gör något man inte gjort på väldigt längre, tar en morgonpromenad bara för att man vill. och när man möter solens strålar utomhus så känner man att “ja, nu är sommaren snart här.” och man vill aldrig någonsin att de här veckorna ska ta slut. för i helgen ska jag hoppa fallskärm, om två veckor gör vi en weekend i huvudstaden och sen ska jag åka till en söderhavsö, helt ensam. och så ska jag skriva några tentor, se mumford & sons, ta farväl av alldeles för fina människor. torka tårarna. och sen? ja då ska jag fortsätta min solo-turné längs med Australiens östkust!