Det är egentligen konstigt, hur man oftast är stark, men helt plötsligt ibland känner sig så skör och bräcklig. Det känns som om man faller ihop bara någon petar på en. Och alla ord gör lite ont mot huden. Jag kan ofta må så när jag fått för lite sömn, det är alltid lika uppenbart.
Men jag har fortfarande inte tillåtit mig själv att gråta och det känns så fantastiskt skönt.
Jag tror att det kanske jobbigaste och tuffaste med att orka resa sig igen efter att ha fallit, handlar nog egentligen om att faktiskt våga. Trots att man vet hur sårbar en människa är, hur lätt man kan falla och att man kommer göra det igen – att trots det orka, vilja och våga resa sig upp igen!
En gång i mitt liv har jag mediterat. Länken leder till ett inlägg från den omvälvande dagen, jag skrev på engelska under veckas tid just då också. På en magisk ö på Nya Zeeland. Då kände jag en spiral av lycka och energi inom mig. Det var så jag föreställde mig energin i mig själv, som en guldig, snurrande spiral. Idag när jag gick från jobbet gav jag den kraft, att få snurra i solens riktning. Och det känns alltid lika bra. Jag borde påminna mig själv om min inre styrka oftare.
6 svar
Skickar över massa pepp!
Tack ❤️
Härligt inlägg och skickar massa kramar och hoppas det känns bra snart!
Kramkramkram – det kommer det göra! ❤️
skickar över massa livsglitter och pepp <3
Dani, livglitter kan vara det finaste ord jag hört! Är du skaparen??
Tack ❤️