Det jag kommer sakna mest.

Han har armen runt mig och jag ligger med hans axel som huvudkudde och näsan mot hans hals. Han sussar så fint och jag vill inte riktigt somna. Vill inte att de här dagarna ska ta slut.

Nästan så fort han säger något som påminner mig om hur fantastisk han är, så tåras mina ögon. Tell me janu, why are your eyes full of water now? För att jag inte kan undvika att tänka på hur jävla mycket jag kommer sakna dig.

Vi var på gymmet tidigare idag. Vi tränade tillsammans. Two, three, four, easy easy, five, six, seven, three more… Som jag gillar den där rösten, som överöser mig med komplimanger och får mig att kämpa hårdare. Och den där kroppen, hans kropp, den är för mig perfektion.

I feel like I'm drowning in your love. De sagolika ord som han då och då yttrar, ord som jag aldrig vill glömma. Jag vill alltid känna såhär. Inte känslan av att slitas itu på grund av att skiljas från någon. Men känslan av att vara exakt precis såhär kär.

För övrigt råkar vi ha samma tycke för kläder…