Den tråkiga bubbla vi lever i.
Det går inte en dag utan att jag reflekterar över världen jag befinner mig i. Eller snarare, bubblan jag befinner mig. Människor som ser likadana ut, skrattar åt samma saker och drömmer om bra jobb och långa semestrar.
Jag älskar mina vänner, de plockar fram de bästa ur mig, får mitt hjärta att le. Men jag behöver något mer. Utbyte med människor som inte är precis som jag.
Jag vet inte vart jag vill komma med det här, mer än att jag längtar någon annanstans. Jag minns hur det var att träffa människor utomlands, som också levde i en bubbla, men i en annorlunda bubbla. Med andra regler och normer. De åt inte tacos på fredagarna eller såg melodifestivalen på lördagarna.
Och den här bubblan, som är olik vår egna, finns nog egentligen väldigt nära, om vi bara öppnar ögonen och tittar, om vi vill se. Han jag passerar på vägen till skolan, han kanske lever i en helt annorlunda bubbla. Jag skulle vilja prata med honom. Dela på en flaska vin och se vad han har att säga om livet. Det skulle jag vilja.
Kanske behöver jag inte rymma långt bort härifrån, utanför Sveriges gränser. Kanske måste jag bara våga prata med den där någon som finns alldeles intill mig?
3 svar
Brukar känns så också! Man borde ha som mål varje vecka/månad att prata med någon som verkar leva i en annan typ av bubbla än en själv. Det är bara så lätt att fortsätta i sin egen bubbla!
Hoppas det blir något med det där marknadsföringsgresjet, då kanske du kan komma in i en annan buubbla! Jag ska börja jobba på kårhuset här, då kommer jag nog in i studentbubblan lite mer. Den är jag nog ganska utanför just nu.
Jaaa, faktiskt! Det här ska ordna upp sig :)