Den första kärleken, slutet.

Del 1 – En valborg och början på den första kärleken.
Del 2 – Den första kärleken, fortsättningen.  

Den första kärleken – del 3

Jag överlevde de första veckorna. Han var i Stockholm och jag var omgiven av urfina vänner, kvar hemma i Gällivare. Vi smsade och pratade i telefon. I juli skulle jag åka på språkresa tre veckor genom hela USA. Innan det skulle jag spendera natten på Arlanda, så han kom ut dit och mötte upp mig. Smugglade in honom både till hotellrum och frukost. Nästa morgon blev jag sen till samlingen med min USA-grupp, vi skyndade oss in på flygplatsen och det blev ett jättesnabbt hejdå. Det blev de sista orden, och sista kramen, för ett långt tag – men inte de sista någonsin.

Jag den våren, 2009.

Några dagar in på min resa hittade jag hans armband i min ryggsäck. Jag minns hur vi hade letat det på morgonen på hotellet men inte hittat det. Idag ligger det i en av mina skokartongs-minneslådor.

Jag var borta och vi hördes inte. Han var utomlands när jag kom hem och hörde aldrig av sig när han kom hem. Förrän några månader senare. MÅNADER! Jag minns ärligt talat inte hur ont det gjorde i hjärtat, men jag var glad när han äntligen hörde av sig. Men lite douchigt var det inser jag nu i efterhand, han sa att han tänkte att det var bäst så. Och visst, det var det förmodligen.

Nästa år var det jag som tog studenten. Det var 2010 och fredags- eller lördagskväll. Vi hade precis kommit hem från Kreta, jag och mina tjejkompisar. Jag drog med mig en av tjejerna, bytte snabbt om och gick ner till krogen. Han var nämligen på besök och jag hade ju inte sett honom sedan då. Vi träffades i vimlet och jag ramlade runt i mina klackar när han tog tag i mig och drog med mig på dansgolvet.
Högra bilden på Kreta och vänstra bilden är jag den kvällen vi kom hem, året 2010.

Samma sak hände ytterligare ett år senare. Vi träffades igen. Och inte förrän förra våren (2013…!!) kunde jag släppa honom på riktigt. Jag hörde av mig till honom och insåg att där fanns inget att hämta.

Det finns de som är för stolta att höra av sig. Men det är ett råd jag valt att lyssna på, ta itu med dina hjärnspöken annars kan de ligga kvar där i fler år än vad som är nödvändigt. Det hade gått fyra år men jag tänkte fortfarande tänk om… Ända tills jag faktiskt hörde av mig och insåg att, nej det finns inga tänk om och det är dags att gå vidare från det gamla.

Och det var det hörni, det var en vacker vår, en vacker första kärlek.

Här kan du läsa fler inlägg som jag skrivit på temat kärlek: texter och kärlek.