Vad jag tänker och tycker om marknadsföring, företagande, foto, skrivande, böcker och resor. Gällivare är min hemstad, Helsingfors (eller Esbo) mitt hem sen 10+ år.
Känner likadant! Däremot tänkte jag… undrsr om det är möjligt att känna lika ren glädje om en vän blir gravid? Alltså… jag skulle glädjas för denne, men samtidigt sörja att relationen förändras. Önskar det vore mer ok att prata om… glad att Elaine vågar beröra även förändrade vänskapsrelationer i sin blogg. Och att det är en viss sorg i att vara Vännen till Föräldern. Äh. Men gravifitet är fantastiskt och jag längtar ivrigt tills det är min tur!! Typiskt att stabilt jobb och en lång relation känns som krav. Skönt att det däremot inte längre känns ouppnåeligt.. och det är ju skönt att njuta av tiden, bara vi två. Jag vet ju att vi inom några år säkert är fler än två… *ber till Universium & Gud*
Kan inte annat än att tänka lite som du. Min allra bästa vän släppte nyheten för mig idag och jag tog det som om hon släppt en atombomb i mitt lilla kök. Inte alls beredd, och jag var nog världens sämsta vän i det läget. Usch! Jag kommer inte ha kvar min älskade E på samma sätt längre, även om jag glädjs för hennes skull och längtar ihjäl mig efter bebisen redan kan jag inte annat än sörja lite också. Men det är nog normalt när man inte är den som är den gravida vännen. <3
Så himla viktigt ämne att ta upp! Det är som att vissa tror att man bara hux flux bestämmer att “näh, om man skulle ta o skaffa barn nu då” o så kommer storken som ett brev på posten. Riktigt så enkelt är det liksom inte?! O folk borde meine Meinung nach verkligen tänka sig lite för innan de slänger kommentarer till höger o vänster.
Vet att Klara från “Mia och Klara” (du vet humorduon? Sorr) också berört detta ämne på ett väldigt fint sätt.
SV: känns ju verkligen lite banalt att ta upp julklappsbekymmer i samband med detta inlägg; Men: jag ligger bra till; Bror#1 har jag kvar; tror det får bli en bok eller dyl. till honom.
Bloggen använder cookies. Vi antar att du accepterar detta, men du kan tacka nej om du vill.OKNej tackLäs mer
Privacy & Cookies Policy
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
6 svar
Känner likadant! Däremot tänkte jag… undrsr om det är möjligt att känna lika ren glädje om en vän blir gravid? Alltså… jag skulle glädjas för denne, men samtidigt sörja att relationen förändras. Önskar det vore mer ok att prata om… glad att Elaine vågar beröra även förändrade vänskapsrelationer i sin blogg. Och att det är en viss sorg i att vara Vännen till Föräldern. Äh. Men gravifitet är fantastiskt och jag längtar ivrigt tills det är min tur!! Typiskt att stabilt jobb och en lång relation känns som krav. Skönt att det däremot inte längre känns ouppnåeligt.. och det är ju skönt att njuta av tiden, bara vi två. Jag vet ju att vi inom några år säkert är fler än två… *ber till Universium & Gud*
Kan inte annat än att tänka lite som du. Min allra bästa vän släppte nyheten för mig idag och jag tog det som om hon släppt en atombomb i mitt lilla kök. Inte alls beredd, och jag var nog världens sämsta vän i det läget. Usch! Jag kommer inte ha kvar min älskade E på samma sätt längre, även om jag glädjs för hennes skull och längtar ihjäl mig efter bebisen redan kan jag inte annat än sörja lite också. Men det är nog normalt när man inte är den som är den gravida vännen. <3
Intressant tankar ja… Tror jag får blogga om ämnet någon dag! Tack för input :)
Intressanta tankar Johanna! Ska blogga om det någon dag… Haha, jag vet, längtar också efter bebis emellanåt!
Så himla viktigt ämne att ta upp! Det är som att vissa tror att man bara hux flux bestämmer att “näh, om man skulle ta o skaffa barn nu då” o så kommer storken som ett brev på posten. Riktigt så enkelt är det liksom inte?! O folk borde meine Meinung nach verkligen tänka sig lite för innan de slänger kommentarer till höger o vänster.
Vet att Klara från “Mia och Klara” (du vet humorduon? Sorr) också berört detta ämne på ett väldigt fint sätt.
SV: känns ju verkligen lite banalt att ta upp julklappsbekymmer i samband med detta inlägg; Men: jag ligger bra till; Bror#1 har jag kvar; tror det får bli en bok eller dyl. till honom.
Ääälskar Mia och Klara!!! :)