Be selfish and never touch the ground.
Sanningen är att jag aldrig tidigare känt mig så ung som nu. Det känns i hela kroppen. Att det är så mycket jag har kvar att lära. Att jag är yngre och friare än jag någonsin kommer att bli.
Igårkväll tänkte jag på det. Man har inte längre någon som bestämmer över en eller leder en i rätt riktning. You are on your own. Men jag tänkte också att man nästan borde haft det. Igårkväll till exempel, någon som sa, jennifer du var faktiskt ute igår, ikväll får du stanna inne för du behöver vila! Men det finns ingen mamma eller pappa som kommer vara där och säga sånt längre. De är inte helt glada över alla beslut jag fattar (och om de visste allt jag gjorde, hehe) men det respekterar mig och litar på att jag vet vad jag gör – den kärleken slår allt.
Hur som helst.
De är dessa år jag kommer se tillbaka på och skaka på huvudet åt. Men också skratta åt. Minnas de sanslöst fina minnena tillsammans med smärtan. Alla de gånger som var tuffa. Hur ensam man kunde vara, hur snabbt ensamheten kunde gå över. Hur mycket man fuckade upp saker ibland och hur andra gånger exakt allting gick ens väg.
Och i slutändan kommer allting bli precis så bra som det bara kan bli. ❤️
