Vad jag tänker och tycker om marknadsföring, företagande, foto, skrivande, böcker och resor. Gällivare är min hemstad, Helsingfors (eller Esbo) mitt hem sen 10+ år.
Spot on! Jag tror att många inte vågar resa själva av flera skäl. Dels för att de är otrygga men också för att ens ev. partner kanske blir sur för att du sticker iväg själv. För att inte tala om omvärldens syn på ensamresor. “Har ni bråkat?”, “Är du singel igen?” och dylikt är inte helt ovanligt.
Jag tycker det är nästan coolare att “våga” resa ensam när man är tex i ett förhållande. Det blir ännu mera självständigt på något vis – det är ju lätt att kompromissa och istället göra något som båda vill göra. Men nä, jag ser upp till det och hoppas att jag också kommer åka på en ensam-resa så småningom :) Och det är intressant om vilken allmän syn man har på det också, just med kommentarerna som du upplevt.
Ska resa själv nu efter jul, tre månader backpacking i Asien. Lite nervös, tror jag kommer klara det galant, men bara det att inte ha någon att dela det med. Har dock fått med mig lillasyster under de första 18 dagarna. Pojkvännen får dock stanna hemma, inte backpacker typen och så är det inte hans dröm att resa på det sättet.
Gud så häftigt Clara! Du har inte rest ensam något innan eller? Jag tycker det är modigt och ballt att du gör det i alla fall och lämnar pojkvännen hemma! :) Var någonstans kommer du resa?
Kram!
Var på utlandsstudier förra hösten, men då hade man ju tagit kontakt med några innan och det fanns boende, en skola etc. Det blir Asien, Thailand, Indonesien, Vietnam och Kambodja ! :)
Bra tips tycker jag! Jag och Peter är väl ganska bra på att resa tillsammans gissar jag, efter 9 månader i en husbil ;) Vi ger varandra tid (att läsa eller sitta vid datorn kan vara egen-tid) och han vet att jag måste äta MINST 3 gånger om dan – annars blir jag otrevlig ;)
Efter att ha varit i Berlin med en kompis i helgen känner jag att jag bara måste åka i väg någonstans i vinter. En vecka var som helst, bara det är ljust och varmt och går att njuta av att göra ingenting, ungefär. Se landskap och natur, läsa bok och låta tiden sakta ner. Har jag tur (om det nu är tur – det är ju det som är frågan) får jag sällskap, men annars har jag faktiskt närmat mig tanken att just resa själv. Jag som knappt reser något över huvud taget (men det är ju något jag vill göra mycket, mycket mer). Så jag tror just nu att det blir av oavsett. Och det känns redan väldigt rätt. Märkligt enkelt ändå, att vänja sig vid tanken.
Jag reser ofta ensam i “jobbet” men det är ju lite annorlunda då, då är resan bara transport och väl på plats blir jag ju omhändertagen. Däremot har jag rest ensam till New York. Bodde hos bekanta, men skötte mig själv hela dagarna och reste ju ensam. Tycker åxå man har lättare att få kontakt med folk om man är ensam.
Hittade det här inlägget via Discovering the planets lista :) Härligt inlägg och håller verkligen med dig! Älskar också att resa ensam men såklart även ihop med sambo eller vänner. Två olika sätt att resa som båda ger en mycket! Var dessutom precis i Australien och reste runt själv :)
Vad roligt att du hittade hit Lina! Ska spana in din blogg också (älskar när andra bloggare kommentarer så kanske man kan hitta någon ny spännande att följa!) Vad kul att du också rest själv i Australien – helt klart ett passande land att göra just det i :)
Här sitter jag och söker på olika forum och inlägg om att resa själv, då jag känner hur nervositeten ökar för varje dag jag närmar mig min avresa till Kanada. Givetvis ensam.
Har själv endast varit i London och runtom i Skandinavien (och alltid med sällskap) och nu väntar denna galna resa till andra sidan jordklotet, shit så nervös jag är!
Och inte nog med det så ska jag hälsa på en vän därborta i några veckor, som jag dumt nog fått känslor för. En typisk backpacker kille. Hur perfekt?!?! haha
Känns bra att läsa inlägg som dessa, man blir liksom lite coolare med hela situationen. Tack för bra ord & tips! :) KRAM
Men hej Josefine! Tack så mycket för din kommentar – måste säga att det alltid är lika kul att få höra om andras storys :) Gud så häftigt, klart du ska åka iväg ensam! Det är okej att vara nervös, rädd och allt möjligt, det är vi alla första gången när vi ska så långt borta! Men du kommer ju ha en vän där som välkomnar dig sen, alltså älskar att du åker för kärleken och se vart det kan bära! Önskar dig massor av lycka till och hoppas det blir superkul. Förresten hur flyger du? Mellanlandingar och så?
Kram!
Bloggen använder cookies. Vi antar att du accepterar detta, men du kan tacka nej om du vill.OKNej tackLäs mer
Privacy & Cookies Policy
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
17 svar
Spot on! Jag tror att många inte vågar resa själva av flera skäl. Dels för att de är otrygga men också för att ens ev. partner kanske blir sur för att du sticker iväg själv. För att inte tala om omvärldens syn på ensamresor. “Har ni bråkat?”, “Är du singel igen?” och dylikt är inte helt ovanligt.
Jag tycker det är nästan coolare att “våga” resa ensam när man är tex i ett förhållande. Det blir ännu mera självständigt på något vis – det är ju lätt att kompromissa och istället göra något som båda vill göra. Men nä, jag ser upp till det och hoppas att jag också kommer åka på en ensam-resa så småningom :) Och det är intressant om vilken allmän syn man har på det också, just med kommentarerna som du upplevt.
Bra tips! Det gäller bara att våga ta steget att resa själv ;) Läskigt!
Jaa, det är jätteläskigt – men man ångrar sig inte!
Ska resa själv nu efter jul, tre månader backpacking i Asien. Lite nervös, tror jag kommer klara det galant, men bara det att inte ha någon att dela det med. Har dock fått med mig lillasyster under de första 18 dagarna. Pojkvännen får dock stanna hemma, inte backpacker typen och så är det inte hans dröm att resa på det sättet.
Kram!
Gud så häftigt Clara! Du har inte rest ensam något innan eller? Jag tycker det är modigt och ballt att du gör det i alla fall och lämnar pojkvännen hemma! :) Var någonstans kommer du resa?
Kram!
Var på utlandsstudier förra hösten, men då hade man ju tagit kontakt med några innan och det fanns boende, en skola etc. Det blir Asien, Thailand, Indonesien, Vietnam och Kambodja ! :)
Håller med, älskar att resa själv men älskar också att resa med andra. Men alla borde resa själv någon gång för man växer som person :)
En dagbok eller anteckningsbok för att skriva ned sina tankat och upplevelser är min bästa vän när jag reser ensam.
Bra tips tycker jag! Jag och Peter är väl ganska bra på att resa tillsammans gissar jag, efter 9 månader i en husbil ;) Vi ger varandra tid (att läsa eller sitta vid datorn kan vara egen-tid) och han vet att jag måste äta MINST 3 gånger om dan – annars blir jag otrevlig ;)
Efter att ha varit i Berlin med en kompis i helgen känner jag att jag bara måste åka i väg någonstans i vinter. En vecka var som helst, bara det är ljust och varmt och går att njuta av att göra ingenting, ungefär. Se landskap och natur, läsa bok och låta tiden sakta ner. Har jag tur (om det nu är tur – det är ju det som är frågan) får jag sällskap, men annars har jag faktiskt närmat mig tanken att just resa själv. Jag som knappt reser något över huvud taget (men det är ju något jag vill göra mycket, mycket mer). Så jag tror just nu att det blir av oavsett. Och det känns redan väldigt rätt. Märkligt enkelt ändå, att vänja sig vid tanken.
Jag reser ofta ensam i “jobbet” men det är ju lite annorlunda då, då är resan bara transport och väl på plats blir jag ju omhändertagen. Däremot har jag rest ensam till New York. Bodde hos bekanta, men skötte mig själv hela dagarna och reste ju ensam. Tycker åxå man har lättare att få kontakt med folk om man är ensam.
Hittade det här inlägget via Discovering the planets lista :) Härligt inlägg och håller verkligen med dig! Älskar också att resa ensam men såklart även ihop med sambo eller vänner. Två olika sätt att resa som båda ger en mycket! Var dessutom precis i Australien och reste runt själv :)
Vad roligt att du hittade hit Lina! Ska spana in din blogg också (älskar när andra bloggare kommentarer så kanske man kan hitta någon ny spännande att följa!) Vad kul att du också rest själv i Australien – helt klart ett passande land att göra just det i :)
Här sitter jag och söker på olika forum och inlägg om att resa själv, då jag känner hur nervositeten ökar för varje dag jag närmar mig min avresa till Kanada. Givetvis ensam.
Har själv endast varit i London och runtom i Skandinavien (och alltid med sällskap) och nu väntar denna galna resa till andra sidan jordklotet, shit så nervös jag är!
Och inte nog med det så ska jag hälsa på en vän därborta i några veckor, som jag dumt nog fått känslor för. En typisk backpacker kille. Hur perfekt?!?! haha
Känns bra att läsa inlägg som dessa, man blir liksom lite coolare med hela situationen. Tack för bra ord & tips! :) KRAM
Men hej Josefine! Tack så mycket för din kommentar – måste säga att det alltid är lika kul att få höra om andras storys :) Gud så häftigt, klart du ska åka iväg ensam! Det är okej att vara nervös, rädd och allt möjligt, det är vi alla första gången när vi ska så långt borta! Men du kommer ju ha en vän där som välkomnar dig sen, alltså älskar att du åker för kärleken och se vart det kan bära! Önskar dig massor av lycka till och hoppas det blir superkul. Förresten hur flyger du? Mellanlandingar och så?
Kram!