Att kämpa för sin dröm.

Jag sitter på tåget på väg “hem” nu. Hem inom citationstecken just för att jag inte riktigt har något hem just nu. Mitt hjärta är överallt och ingenstans och jag känner mig som en fri fågel som undrar vart vindarna kommer föra mig till sommaren och efter det.

Visualiserade hela våren, sommar och hösten alldeles precis. Satt med slutna ögon, stämningsfull musik i öronen och medan tankarna vandrade iväg och jag såg allting så tydligt framför mig, spred sig det största leendet på mina läppar. Att visualisera är en magi jag innerligt tror på. Allt jag drömmer om och kan se framför mig lika tydligt som händerna framför mig när jag öppnar ögonen, allt det vet jag är möjligt. Det är naivt, eller hur? Men det får det gärna vara så länge det bidrar med något gott. Ni får göra vad ni vill, tro vad ni vill, vara negativa, “realistiska” eller vad ni nu känner för – det här är mitt sätt och mitt liv och det ordnar sig alltid. Vad du än tror på, kommer vara din verklighet.

Mvh, en ung och naiv Jennifer som trivs med det!