att åka buss i Samoa är inte som att åka buss i andra länder

En av de första upplevelserna vi hade i Samoa, var bussturen till där vi skulle bo. En busstur i en timma som var något av det galnaste och roligaste jag varit med om!

På färjan mötte vi som tur var en dam som skulle med samma buss så hon lovade att visa vilken vi skulle ta. Så fort vi gick av färjan var det hur mycket folk som helst, som tog i oss och ville att vi skulle komma med dem – ja, taxichaufförer som ville ha de enda två turisterna som fanns på båten, haha! Men kvinnan tar med oss till bussen och när vi ser den så tittar vi lite konstigt på alla runt om oss som säger, “gå på, gå på!” Den är ju full tänker vi? För bussen var full, proppfull.

Men upp på bussen ska vi, folk sätter sig i knäet på varandra (fast de inte ens verkar känna varandra och utbyter inte ett ord under hela resan…) och en liten plats på en av träbänkarna finns åt mig och Chelsea, där jag får sätta mig i hennes famn. Och iväg kör vi. Samoan/reagge musik spelar högt i högtalarna och vi kan inte sluta skratta. “Vart har vi hamnat?” och “Tänk om mamma skulle se mig nu…” är tankar som flyger förbi.

Vi stannar längs vägen och plockar upp ännu mer folk, fast det är knökfullt. En timma senare är vi i alla fall framme, hela och ja, inte särskilt rena. Ja, jösses, det var en upplevelse. Tänk vilken kulturskillnad, en sådan scen hade vi aldrig kunnat föreställa oss i Sverige! Sitta i famnen på varandra liksom? Nä, jag gillade Samoas avslappnade stil! ALLT var så relaxed.