Jag trodde jag hade sett platser som som man skulle kunna beskriva som vackra, men det var innan jag sett det som jag fick uppleva idag. Efter 40 minuters båttur kom vi fram till en ö som var helt jäkla underbar. Ön Waiheke. Det var som att komma till paradiset på jorden.
Vi hyrde cyklar och cyklade en bra bit, upp och ner för branta kullar, mellan vingårdar och gröna ängar och med en utsikt som var det mest otroliga jag någonsin skådat! Det var overkligt vackert. Och så fridfullt. Jag älskade stället! Det är ön jag en dag ska på bo! Ja oj vad vi njöt och drömde oss bort medan vi kämpade upp för uppförsbackarna och svischade ner där det gick nedförs. Det var nästan som att ön besatt en förmåga att förvandla alla som kom dit till de lugnaste och lyckligaste själarna på jorden. Det var häftigt.
Bilder kan inte göra det fantastiska stället rättvist och ord kan inte fullt ut beskriva hur fint det faktiskt var. Och det spelar ingen roll, för jag såg det med mina ögon och bilderna finns i mitt minne – och det är allt som har någon betydelse!
Är helt slut efter den långa, sagolika dagen och känner mig alldeles lycklig i hjärtat.
Livet som på film fortsätter helt enkelt.
På färjan på väg hem igen fick vi beskåda Auckland i solnedgången, mäktigt!
2 svar
Åh, vad härligt det låter! Blir riktigt avundsjuk på dig Jennifer! Passa på och njut av allt det underbara!
Puss och kram
Så skönt att du är i tryggt förvar! Har tänkt mycket på dig de senaste dagarna. Nu börjar det snart dra ihop sig för mig också. Pirrar till i magen då och då!! :D :D