Min syn på alkohol (eller: det som ingen pratar om)

”Trevlig kväll som sagt, synd bara att det lämnar en med sådan ångest.” Det var ett par vänner som reagerade på meningen i gårdagens blogginlägg. Och jag förklarade att, men ni vet, den där ångesten som uppstår i någon sorts kemisk reaktion när alkoholen lämnar kroppen.

Det är inga konstigheter med det egentligen. Alkohol är ett gift, en drog. Det är uppenbart på så många plan. Ändå finns det massor av människor som dricker alkohol som har starka åsikter gällande, och är emot, andra droger.

Och ett glas vin till maten. En kall öl en varm sommardag. Visst är det därför du dricker alkohol, för att smaken… den är ju inte lik någon annan. Det finns ingen annan dryck som kan jämföras med det där röda vinet eller den där fina ölen – det är ett hantverk, ett mästerverk. Och cocktails, de är små smakexplosioner. Som en efterrätt. Eller förrätt. Förhöjer kvällen.

Jag kan inte förstå att vi alla går runt och håller tyst om den kanske mest uppenbara lögn som finns i våra länder. Att vi dricker för att det är gott. Du dricker ett glas vin, eller kanske två, för att det är gott. Men ingen dricker en hel flaska, för att det smakar bra. Eller står i kön påväg in till en nattklubb med en flaska sparkling i handen som går laget runt, för att det är gott.

Alkohol är så mycket mer än gott. Det får allt annat att försvinna. Det är som att kliva in i den värld där allt är möjligt. Och där sjuåringarna i oss plockas fram. Vi blir lekfulla, glada, spontana, impulsiva. Vi har nära till skratt, gråt, ilska. Precis som när vi var barn. Och det är fantastiskt. Vem skulle inte vilja vara ett bekymmerslöst barn igen? Som vågar och gör och bara är och glömmer allt om morgondagen.

Priset vi betalar? Att vi gör saker vi ångrar. Fylls av ångest. Skadar människor som älskar oss. Och lämnas med en hemsk huvudvärk som får oss att känna aldrig mer, aldrig igen.

Men det är det väl värt. För en rolig kväll. Eller för ett lugn, en trygghet. I alla fall för en stund.

17 Kommentarer

  1. 2 maj, 2019 / 21:05

    Kul att få läsa om din syn på detta. Det som jag tycker är mest intressanta med alkohol och dess berusning är att så mycket är konstruerat. Alkohol är, något förenklat, ett sömnmedel med belöningseffekter i hjärnan. Men all den där personlighetsförändringen, glädjen, självförtroendet, snacksaligheten osv är skapat för att vi tror att vi blir så. Placebo helt enkelt. Det gör inte känslan mindre värd eller sann men jag kan konstatera att det inte till så stor del är själva etanolen utan sammanhanget som skapar detta.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      5 maj, 2019 / 12:15

      Men är inte då en effekt av att det är ett sömnmedel att man t.ex. blir mer relaxed och lättare känner saker eller vågar mer? Då är det ju inte placebo?

    • Jennifer Sandström
      Författare
      5 maj, 2019 / 12:16

      Tack! Just väcka tankar var nog lite mitt syfte – och få utlopp för mina komplicerade känslor runt detta spännande ämne ;)

  2. 2 maj, 2019 / 21:29

    Intressant att läsa dina tankar om alkohol! Hade jag, som är nykterist, skrivit det här hade folk bara blivit provocerade… ;) Finns få saker som provocerat folk så mkt som just den biten av mitt liv (ja, det skulle väl vara religionsfrågor i så fall…)

    • Jennifer Sandström
      Författare
      5 maj, 2019 / 12:18

      Jaa tyvärr är det väl lättare att komma med kritik när man sitter i samma båt (alltså själv dricker). Att komma med pekpinnar utifrån brukar ju inte vara jättepopulärt. Lite som att som svensk i Finland ha åsikter om hur något fungerar i det här landet (om det inte är positivt förstås), hehe.

  3. Jocke
    2 maj, 2019 / 23:17

    Jag har aldrig druckit någon alkohol alls i mitt liv, av enda anledningen att jag är rädd för att må illa och spy, som är min främsta rädsla. Fanns inget intresse att börja/testa heller. Det har alltid varit sjukt att man ens ska behöva ge någon förklaring till det. Men alla normer är till för att följas och gör man inte det blir man utanför, oavsett vad det gäller. Jag struntar fullständigt i om folk dricker eller inte själv. Såvida de inte gör det på en extrem nivå då. Det är ju aldrig bra.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      5 maj, 2019 / 12:23

      Ja utanför normen blir man ifrågasatt, tyvärr. Och håller med dig i att ”folk får göra som de vill” men också, så länge inte andra tar skada av det. Så det är väl lite där jag ser ett problem med alkohol, att det tyvärr är väldigt många som tar skada av andra som dricker.

  4. 3 maj, 2019 / 04:27

    Väldigt sant det här inlägget och super skrivet. Jag har igen funderat på alkohol nu efter vappen och funderar på att gå en tid helt utan. Just pågrund av den där känslan man får efteråt. Ångesten.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      5 maj, 2019 / 12:24

      Tack!

  5. Mill
    3 maj, 2019 / 08:36

    Jag har sedan några månader tillbaka lämnat bort all alkohol. Kör nu fullt ut på noll linjen. Har aldrig haft problem med den. O har bra kunnat ta ett glas nu och då. Utan att behöva mer. Men jag har sett hur jäkla mkt illa alkoholen kan göra! Förstöra så många liv, familjer osv. Så nu har vi i vår familj bestämt att vi tackar nej. Utan att ens sakna alkoholen det minsta.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      5 maj, 2019 / 12:29

      Vilket fint beslut. Det är också lite detta som sliter i mig. Jag har personligen inga problem med alkohol och blir mest världens snällaste. Men något i mig har svårt att vara en del av det som också gör så mycket skada.

  6. 3 maj, 2019 / 18:38

    Väldigt intressant läsning. 😊
    Måste seja att bli betsad någon gång är det inget fel på. Men när det börjar bli varje hälg och en börda för andra då har det börjat bli ett problem.

    Men helt klart som du skriver. Ibland behöver man ett rus och få leva av sej lite😊

    • Jennifer Sandström
      Författare
      5 maj, 2019 / 12:30

      Ja blandad känslor inför detta… :)

  7. Lennart Johansson
    4 maj, 2019 / 12:12

    Jag är uppväxt på 50- 60-talet och 70-talet i en liten by i Norrbotten. Vi drack för att bli fulla och modiga.
    Vin fanns inte i vår värld, däremot öl. Sprit var det vi drack.
    Jag har under rusets inverkan gjort dumheter, aldrig våld men annat. Kom till insikt i vuxen ålder att jag ska avstå alkohol, vilket jag inte ångrar. Däremot ångrar jag att machokulturen blev påtaglig i min idrottsvärld och bland kompisarna.
    Har förändrat mig radikalt de senaste 15 åren.
    Jag har inga moraliska betänkligheter emot de som dricker men mångas handlingar gillar jag inte.
    Det kontinentala drickandet numera har jag märkt medfört mer drickande. Sen har ju många adderat knarket vilket inte gjort saken bättre utan sämre.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      5 maj, 2019 / 12:30

      Tack för din kommentar!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Söker du efter något?