FÖLJ:
Jennifer Sandström
Jag hjälper dig öka din trafik med SEO. I bloggen får du läsa om marknadsföring, företagande, foto, skrivande, böcker och resor. Gällivare är min hemstad/favoritplats, bor i Helsingfors pga kärleken.
Är vi kollegor eller konkurrenter?
Som innehållsskapare, bloggare, influencer, frilansande marknadsförare, marknadsföringskonsult eller vilken titel man nu vill ge mig, så har jag många vänner och bekanta som pysslar med liknande grejer. Vissa gör helt andra saker men inom samma bransch och andra gör ganska liknande saker. Så att fundera kring huruvida vi är kollegor eller konkurrenter är ganska intressant.
Jag har alltid tänkt på oss mer som kollegor, men inom t.ex. resebloggarna vet jag att det råder lite delade meningar. Tävlar vi om att få åka på samma pressresor? Om att anlitas av samma kunder? Tävlar vi om samma läsare? Alltså, nja. Jag tänker att även om vi befinner oss inom samma segment så kompletterar vi ofta varandra. Vi har olika inriktningar, stilar, ambitioner och målgrupper. Vi alla behövs – och jag tycker att vi ska stötta varandra istället för att konkurrera. Om en destination eller företag vill jobba med någon annan istället för mig – fine, anting gör hen det bättre eller är helt enkelt mer passande än mig. Och ofta så jobbar inte företag endast med en bloggare, och en läsare läser inte nödvändigtvis bara en blogg.
En annan resebloggare, Annika med bloggen Resfredag, skriver lite om ämnet här och menar att visst är vi konkurrenter ibland men säger också “Att vara konkurrenter behöver i och för sig inte vara något negativt.”
Veera och Malin.
Linda och Rania.
Kanske är jag naiv? Kanske finns det någon som konkurrerar med mig? Jag vet inte. Men det ger i alla fall mig väldigt mycket peace of mind att inte känna att jag tävlar. Sen har jag å andra sidan aldrig varit mycket av en tävlingsmänniska. Jag trivs bättre här, där jag kan ha det lugnt och skönt och bara lukta på blommorna.
De fyra damerna på bilderna ovan är i alla fall väldigt mycket både mina kollegor – och vänner. Vi befinner oss alla lite i samma bransch, men har samtidigt olika kompetenser och styrkor som vi faktiskt tar hjälp av hos varandra.
Kollegor – inte konkurrenter
- Rania har haft en fotokurs med mig, jag har haft SEO-coaching med henne
- Jag och Linda samarbetar lite inom olika områden emellanåt (blogg, sälj, etc.)
- Veera kommer med uppdrag och anlitar faktiskt mig, Malin och Rania när behov finns
- Och jag och Malin har ju skapat Faraway Finland tillsammans, jag klipper oftast poddarna och hon våra videos
Hjälp, stötta och pusha varandra. Unna varandra framgång istället för att känna avundsjuka. Det är jäkligt coolt när någon landar en bra deal, det betyder inte att jag inte kan få ett lika fantastiskt uppdrag.
Två kvällar med bloggkollegor
Under PING Festival häromveckan fick jag chans att hänga med dessa pinglor under två kvällar och en hel dag. Här ovan på Löyly här i Helsingfors. Vi skålade i björksav (och sen i vin) och beundrade solnedgången över havet. Vi bastade också och tog “sommarens” första dopp – så som man bör på Löyly oavsett årstid.
Och nästa kväll skippade vi efterfesten på PING och hängde istället tillsammans på ett hotellrum på 13:e våningen. Vi beställde mat upp på rummet och passade på att prata om allt nördigt som bara bloggare kan göra.
Bra burgare från Woolshed. Jag tog deras veganska.
Heliumballonger hade vi också snott med oss upp på rummet, det gör alla kvällar lite trevligare.
Tänk. Tänk att jag kan kalla dessa personer för mina kollegor. För bara två år sedan fanns ingen av dem i mitt liv. Men vad som är ännu häftigare är alltså att jag också kan kalla dem för mina vänner. Vi jobbar ihop, tillsammans – vi tävlar inte.
Jag har pratat om det förut, vikten av att hitta ett nätverk. Jag har hittat mitt – även om det såklart av naturliga skäl hela tiden utvecklas, växer och förändras.
Lär av varandra
Programledaren och videojournalisten Peter ‘Petski' Westerholm på YLE säger i det här poddavsnittet av Det kommer att bli bra (en bra intervju för övrigt) “lär dig av dina bättre” och det tycker jag också bara är bra och rätt.
Inspireras och lär av varandra. Gjorde hen ett sjukt bra blogginlägg, video eller något annat? Ta inspiration – och ge också cred. Du behöver inte sno andras idéer och själv ta åt dig äran för att ha uppfunnit något revolutionerande. Men idéer är sällan särskilt revolutionerande – och om det är enkelt att sno är det knappast så unikt eller speciellt. Fastna inte heller vid folk som “snor dina idéer” utan fokusera på det som hjälper och driver dig framåt.
Ser du andra i din bransch som kollegor eller konkurrenter?
Tycker du att jag är helt ute och cyklar eller delar du min åsikt och mina tankar? Berätta i en kommentar!
38 svar
håller helt med om att konkurrenstanken mer stressar – och dessutom kanske inte stämmer i en bransch där så sällan varken följarna eller företagen är exklusiva. Snarare kan man ju lyfta varandra!
jättefina bilder, tyckte framförallt den första var liksom så himla mustig (saknar ett bättre ord) och fin.
Tack för komplimangen om bilderna <333 Mustig var ett härligt ord ju!
Och ja, tror vi alla tjänar på att lyfta varandra.
Ni verkar ha haft det så mysigt där på Ping <3 Ang. konkurrens tänker jag att vi konkurrerar med varandra vare sig vi vill eller inte. Tänker inte att det är något man kan välja utan att så är det bara. Jag ser dock inte det som något negativt nödvändigtvis. Om ett företag väljer mellan dig och mig (till exempel) så blir vi ju konkurrenter oavsett vi valt det eller inte. Det betyder ju inte att jag inte kan unna eller glädjas – eller t o m tycka att det var ett bättre val – om företaget väljer dig. Så ställer nog inte konkurrent och kollega mot varandra. Sedan kan förstås konkurrens stiga folk åt huvudet, stressa sönder osv men tänker inte att det är den enda definitionen, om du är med på hur jag menar :-)
PING var så bra, synd att du var tvungen att vara i Italien… Nästa år kommer du!
Jo, jag förstår din poäng. Allt är förstås en definitionsfråga, som du säger. Men tänker att ett mindset om att vi hjälps åt hellre än armbågas bara är hälsosamt! :) Och jag kanske tänker att konkurrenter = armbågas, kollegor = hjälps åt, även om man ibland vill ha samma befordran på företaget (typ).
Alltså vilket underbart peppande inlägg – för jag håller med, det är så mycket viktigare och nyttigare att stötta varandra. Ingen är stark ensam och börjar man se allt som tävling slutar det sällan bra. Du är bäst, och en superfin vän❤️
Hihi! :* Tack sötboll!
Intressanta frågeställningar. Jag har tidigare resonerat kring ämnet i ett blogginlägg där jag landade i att vi (rese)bloggare absolut är kollegor – men att vissa av oss definitivt också är konkurrenter om samma nisch/målgrupp. Att vara konkurrenter behöver i och för sig inte vara något negativt.
(Fantastiskt fina bilder för övrigt, du utvecklas verkligen i ditt fotograferande!)
Det har du ju – det har jag ju läst, la till det i texten ovan nu och hänvisade vidare till ditt inlägg! :)
Och tack, vad glad jag blir!! <3 Lovar att enda hemligheten är att fota i RAW.... ;)
Bra inlägg! Jag ser nog båda delarna och är inne på det som Sofia/Fantasiresor skriver – att vi konkurrerar vilket vi vill eller inte. På ett sätt tycker jag att vi är kollegor, just för att vi kompletterar varandra, umgås och har roligt. Men, givetvis kommer ju också pressen på att ständigt jobba för att inte halka efter alla andra. Jag tycker att konkurrens på det stora hela är bra och jag har inget emot att känna av den. Det gör ju att jag själv vill utvecklas och ta steg framåt. Det hade ju varit galet tråkigt annars.
Så intressanta diskussioner det blev här, tack för din input! :) Tänker du att vi armbågas framåt eller hjälps åt? Eller bägge?
Ibland måste man nog armbåga sig fram. Är själv inte jättebra på det och kanske borde träna, för onekligen så tar man sig ju framåt den vägen också. På gott och ont…
Neeej, det ska du inte alls träna på! Tror inte på att armbågas framåt. Jag tycker vi ska krama oss framåt tillsammans :D För som du säger, visst kan man ta sig fram den vägen – men vill man det?!
Både och. Jag har en tävlingsdjävul men den är inte lika het i företagandet som när jag idrottar. Skulle vilja ha lite av den djävulen även i business också. ;)
Hmm. Kan rekommendera Framgångspodden om du inte lyssnat på den, det är ganska bra businesspepp, hehe. (Och jag skulle vilja ha lite mer driv när det kommer till idrottande…)
Bra tips, inte lyssnat faktiskt! Ska kanske ta och börja göra det.
Det sorgliga är väl att alla yrken konkurrerar inom varandra. Lärare, läkare, busschaufförer det finns alltid ett sätt att bli bättre eller framhävs sig själv eller få den där extra tusenlappen. Tänk va mycket starkare vi skulle vara om vi påriktigt inom en yrkeskår krävde samma lön och förutsättningar och bad mycket smartare vi skulle bli om vi delade med oss av kunskaper och erfarenheter.
Tror definitivt på att dela med sig av kunskaper och erfarenheter inom ett yrke. Kan tänka mig dock att det skiljer sig på olika orter eller till och med olika länder? Facebook-grupper känns som något som underlättat samarbetet för personer inom samma yrken de senaste åren. Det är t.ex. där vi “influencers” och resebloggare delar mycket med varandra.
Jättebra inlägg och viktig fråga! Jag tror 100% på att tänka kollegor istället för konkurrenter. Såklart att det kan vara svårt ibland men jag tänker att “ingen annan är ju prick som jag”, alla har något eget. När man ser någon annan göra något bra i ens område är det en ypperlig chans att vässa ännu mer på sitt eget varumärke och försöka bli ännu mer sig själv liksom.
Jag håller med Elin! Tror att det är rätt sätt att tänka i varje fall för mig. Tillsammans är man starkast och jag tycker alla utvecklas av att dela med sig av sina kunskaper åt varandra! Ge och ta helt enkelt :)
Jaa – tack för bra input Elin och Corinne! :) Härligt att ni också tror på att stötta andra i branschen.
Så kloka resonemang !
Tack!
Absolut kollegor! Håller med Elin om att även om vi säljer samma produkt/tjänst så är det ändå olika leveranser. En del väljer mig för att jag gör på ett visst sätt och även om någon annan kan leverera liknande resultat så kanske det är tillvägagångssättet som gjorde att jag fick just den kunden. Genom att tänka kollegor utvecklas vi. Jag driver en webbyrå och det är en bransch med många kollegor. Det finns en byrå i varje gathörn snart. Men jag ser inte det som ökad konkurrens, jag ser det som ökat utbud och fler kollegor som kan hjälpa mig att vara på tårna, att vara i framkant och vara så grym som jag vill vara. Viktigt inlägg!
Olika leveranser – exakt! Jag gillar din inställning och syn på det även inom byråvärlden! :) Tack för din input.
Intressant inlägg och bra reflektioner! Jag tänker definitivt kollegor i första hand. Det känns så viktigt att ha kollegor att bolla med och utan dessa kollegor är man ju helt ensam. Ofta tänker jag också att man till stora delar har olika målgrupper. Sedan konkurrerar man också, det går inte att undgå helt. Jag har inte tänkt på det i relation till uppdrag eller pressresor egentligen. Däremot har jag känt av det på det sättet att stämningen hårdnat, att det är lätt att känna sig utanför, att vissa hjälper varandra och om man är utanför den bubblan så är man … utanför. Min erfarenhet.
Hmm, jaa jag förstår nog hur du menar. Det är trist om man känner så med bubblor/utanför osv. Det är förstås lätt att man blir närmare och tightare med vissa för att man antingen lever lika liv, gör liknande saker eller kommer väldigt bra överens. Men tänker att man kanske får skapa sin egen typ av bubbla då, tror du det kan vara möjligt? :)
Det är väl naturligt att man blir närmare vän med några, men man kan väl ändå prata med varann och hjälpa varann i resebloggvärlden, även i ett lite större nätverk än så? Eller tänker jag fel?
Tror du har helt rätt tankesätt för att bli hållbar i yrkeslivet och också för att lyckas få bättre villkor osv själv :)
Jag tänker som dig när andra (lärare i mitt fall) får bra villkor osv. Och tänker “wow, kan de så kan jag – om jag vill”.
Tack Johanna! Och intressant att höra lärar-perspektivet. Alex nämner här ovan i en kommentar “Det sorgliga är väl att alla yrken konkurrerar inom varandra. Lärare, läkare, busschaufförer det finns alltid ett sätt att bli bättre eller framhävs sig själv eller få den där extra tusenlappen.” – men hur upplever du att det generellt är i lärarbranschen?
Jag väljer att se det som inspiration (och stör mig lite).
Jag inspireras av mina kollegor. De som satsar och gör ett bra jobb. Jag är först och främst mamma och Johanna – sedan jobbar jag som lärare. Efter att hela livet ha satsat på att bli bäst har jag lagt det på hyllan för att bara vara lagom. Jag är en gladare person och även en duktigare lärare så :)
Och varför jag stör mig? Vad jag gör i klassrummet påverkar inte min lön. Det jag utbildade mig till – att undervisa i mina ämnen för elever – tycks inte spela någon roll. Vill jag att lönen ska växa måste jag jobba med skolutveckling. Jag är inte där (än). Jag håller på att hitta mig själv i klassrummet. Jag orkar inte ta det större perspektivet. Dessutom tycker jag det är såå trist att mitt ena ämne ses som så oviktigt. Hur kan jag få fortbildning i massa skit, men inte i mina ämnen?! Språk behöver hållas levande… och min arbetsgivare bör ta delar av det ansvaret.
En annan sak jag kan göra för att få lönen att växa är att byta arbetsgivare. Jag är en trygghetsperson och framförallt i småbarnsåren så vill jag göra det enkelt för mig… det får gå före lönen. MEN efter mammaledigheten, OM jag hittar något bra… så kan jag för lönens skull lämna min fantastiska skola.
Förresten – sen tror jag ingen jag någonsin mött som lärare eller student konkurrerat. Möjligtvis på arbetsintervjuer (fast jag är rätt unik på arbetsmarknaden, så jag har aldrig upplevt det, tack och lov). Alla gynnas av varandras framgångar.
Skulle jag däremot kämpa för en fast tjänst och vara lärare i historia/religion (finns ett överflöd..), då kanske jag skulle känna av konkurrensen mer.
Absolut värt att prata om, kollegor eller konkurrenter. Det låter ju självklart bättre och snällare att säga kollegor. Men om man ställer det på sin spets, låt oss säga att resebloggare A får erbjudande om en drömpressresa. Hen vet att resebloggare B skulle vara mer relevant och göra ett mycket bättre jobb. Skulle resebloggare A hänvisa till sin ”kollega” eller skulle hen låta bli att nämna ”konkurrenten”? Jag tror nog, som de flesta här, att vi både är kollegor och konkurrenter, fast vem vi är beror nog mycket på situationen. Sen blir det ju även grupperingar inom resebloggsvärlden precis som överallt annars.
Hmm, njaaa. Det här var förvisso en intressant fråga att diskutera. Det kan ju förstås ALLTID finnas någon som gör det bättre, men man kan ju anta att företaget gjort sin research och valt en av olika anledningar. Om man däremot faktiskt känner att man egentligen inte passar eller nog inte kommer göra ett så bra jobb, så är det ju ganska oetiskt att öht tacka ja till uppdraget. Men om ett företag å andra sidan jobbar med en och frågar en om man har fler relevanta/bra profiler att rekommendera – så rekommenderar man ju sina kollegor, eller? Men kanske inte om man är blodiga konkurrenter.
Jag har alltid tänkt kollegor och har alltid delat med mig av mina erfarenheter utan tvekan. Jag har aldrig känt att jag haft behovet att konkurrera med andra, mer alltid velat samarbeta. Men självklart, som Helena ovan säger, har nog klimatet hårdnat. Typ, det är alltid samma personer som delar med sig. Man måste ju få tillbaka lite också. Har också blivit lite ledsen när man ibland ventilerat en ide för ett inlägg och någon helt plötsligt bara stjäl iden och gör ett eget inlägg innan man hinner blinka. Eller kopierar saker från ens sida. Gränsen mellan inspiration och plagiat är ju hårfin. Men överlag anser jag mer kollegor :)
Man får ty sig till de som också delar med sig ifall man känner så. Det kommer alltid finns dem som tar hela handen om man ger dem lillfingret, men så länge man inte lägger ner själ och hjärta enbart i dessa personer tänker jag att det inte gör så mycket. Och om någon rakt upp och ner stjäl ens idé på ett oschysst/osnyggt sätt tycker jag kan man konfrontera personen ifråga och prata om det! :)
Helt superbra inlägg! Jag ser definitivt folk mera som kolleger än konkurenter. :)
Tack! Härligt att höra!! :)