Renar & norrsken / framme i svenska Lappland

Det har gått över tjugofyra timmar sen jag och tåget lämnade Stockholm. Efter fjorton timmar och hyfsad okej sömn så rullade vi in i Gällivare. Ett snöklätt landskap med strålande solsken. Vårvintern i sitt esse.

Pappa mötte mig på stationen och efter lite frukost och en snabb dusch så hoppade vi alla in i bilen för att åka ner och hälsa på min farmor i Boden. Som jag bara ett par timmar tidigare hade passerat med tåget på den tidiga morgonkvisten. Men att köra 25 mil är ju ingenting i norrländska mått mätt, plus att vi var fem personer i bilen som hann umgås och spana på lite sightseeing längs vägen (till exempel renar och kallkällor).

Farmor är 93 år gammal nu. Minns inte allting, men minns mycket från förr. Och vissa detaljer. Skojar gör hon också, och kommer med visa lärdomar. Det är fint att se hennes glada blick och leende. Hon är så nöjd och klagar inte på något. Och när vi kör genom Boden och förbi de gamla byggnaderna där alla militärfamiljer bodde så rusar barndomsminnena förbi. Vi åkte hit ofta och hälsade på. Allting var så vackert då, mycket har såklart förändrats. Det är det som är livet. Jag minns doften i trapphuset, frallorna som farmor bakade, det knarrande trägolvet, de spännande skogarna och stigarna runt huset.

Jag och farmor Birgit.

Vi hade också med oss min bror, och hans kollega från England. Så från Boden fortsatte vi till Luleå för att äta middag hos deras chef. Där dukades något taco-liknande och väldigt gott upp medan solen kröp ner på himlen.

Brittiska Louise med sin tjusiga pälsmössa (obs: fake).

Avslutningsvis bjöds vi på tiramisu. Och jag drogs lite tillbaka till alla mina Nya Zeeland-minnen av den kiwi-accent som min brors chef har. Alldeles för sällan jag möter nya zeeländare och jag har en väldigt stark längtan dit just nu. Trodde jag på universum så som vissa gör (liksom The Secret-aktigt) skulle jag till och med tro att det fanns en väldigt stark dragningskraft som försökte få mig dit.

Nu är klockan 22.25 och jag sitter bilen susandes fram på E10:an i månskenet och med norrskenet som dansar på himlen. Och skriver detta. Därav mobilbilder och potentiella stavfel som uppstår när man skriver och korrläser på iPhone i ett skumpigt baksäte.

Vi stannade precis till och jag fick fota mina första norrsken med min Lumix. SÅ HÄFTIGT. Det får ni se sen.

Share:

9 Kommentarer

  1. 27 mars, 2018 / 04:35

    Du skriver “hemma” på Facebook och jag förstår dig. Som utflyttad är hemma, där man är född och/eller uppväxt, alltid hemma. För de flesta. Sedan har man också ett annat hem, där man nu lever och bor. Fint att du också fått träffa din farmor och att du kan prata med henne. Ett viktigt möte som du kanske till fullo förstår den dag hon är borta.
    Har du förresten skaffat dig ny kamera eller ser jag fel?

    Hoppas att du får en fin vistelse där uppe i Gällivare!

    • Jennifer Sandström
      Författare
      1 april, 2018 / 21:50

      Ja, så är det verkligen. Det känns också så naturligt att ha flera “hemma” även om det också, som jag har reflekterat lite över nu, liksom blir två världar som krockar lite i ens huvud.

      Och vad fint och klokt sagt gällande mötet med min farmor, det har du nog rätt i.

      Ohnej ingen ny kamera, det är faktiskt min brors Canon som jag håller i på bilden… Jag kämpar på med min Lumix ;)

  2. 27 mars, 2018 / 07:33

    Välkommen hem till Norrbotten! 😃
    Du valde en av de bästa årstiderna nu när vårvintern är som bäst. Ha det gott!

    • Jennifer Sandström
      Författare
      1 april, 2018 / 21:51

      Tack Eva! Hoppas du haft en bra påsk :) Och ja, jag har ju lyckats lära mig genom åren vilken som är den bästa tiden för att komma upp hit ;)

  3. 28 mars, 2018 / 19:08

    Ser ut som i Österbotten ju, bara att vi inte har renar som springer omkring här… Bara vargar, enligt vad det verkar :D

    • Jennifer Sandström
      Författare
      1 april, 2018 / 21:48

      Haha jaså? Vargarna brukar vara lite svårare att få syn på… :) Och ja kanske skiljer sig inte naturen så hemskt mycket mellan här och Österbotten… Har ni också mycket snö nu?

      • 6 april, 2018 / 09:48

        Häromkring ser folk varg på gårdar eller nära bebyggelse typ varje vecka numera (spårobservationer kring bebyggelse sker i Österbotten dagligen), vet inte om de söker sig hit när det varit så mycket snö i skogarna och de därför har svårt att jaga normalt. Och varför det plötsligt finns så mycket varg just i denna del av landet där det tidigare inte funnits mycket varg alls är en annan fråga. På min ort har (troligtvis en och samma varg) hittills tagit en hund och två farmrävar. Smått spännande numera när man rör sig utomhus kvällar och tidiga morgnar ;) Snön börjar tack och lov långsamt smälta bort nu, börjar räcka med vinter för min del ;)

  4. 15 april, 2018 / 06:06

    Den där sista bilden är ju sååå fin! <3

    • Jennifer Sandström
      Författare
      16 april, 2018 / 08:16

      Tack!! <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Söker du efter något?