När en dröm blir verklighet

När en dröm första gången dyker upp inom en känns den avlägsen, rosaskimrande och spännande.

Tänk att få göra det där.

Det är där och då och inte mer än en dröm och vi har ingen aning om vi faktiskt en dag kommer att få uppleva den, drömmen. Och även om inte alla drömmar och mål uppnås, vi kan ändra oss längs med vägen och det kanske inte blir som vi tänkt oss, så går vissa drömmar i uppfyllelse.

Grejen är att när detta väl sker, när en dröm blir verklighet, då känns det såklart inte längre lika häftigt. För under tiden, under resan påväg mot drömmen och målet, och ju närmare man kommer, så hinner man liksom förlika sig med tanken på att det kanske kommer att bli verklighet. Och samtidigt som drömmar går i uppfyllelse, växer nya drömmar fram inom en. Det är en ständig process, en cykel utan slut. Liksom en spiral som fortsätter klättra uppåt. För du som drömmer, du nöjer dig inte heller, och det finns alltid alltid ett nytt mål att jaga. För det är också det som är grejen, resan är kanske den största delen av drömmen och när du väl går i mål, då är det din verklighet. Och verkligheten vänjer man sig vid snabbt.

Bild från den inspirerande boken Start where you are

Så när jag tidigare i höst under en middag skulle svara på frågan vad är ditt drömjobb? stannade hela världen upp för en sekund. Min vän som hade lite av en existensiell-kris just då sa don’t tell me it’s what your doing right now. Och alltså well. Just DET HÄR, att driva mitt egna företag på heltid, att göra det jag älskar, att leva på bloggen – det har varit min dröm i flera flera år. Men det finns också nya drömmar, och även om mitt drömjobb är delvis det jag gör just nu, så finns det något annat som är mitt drömjobb som jag drömmer om att få göra om 5-10 år.

Och en del av mig kommer alltid drömma mig bort till något annat, något större, något exotiskt. 


Känner du igen dig? Och har du upplevt att en dröm blivit verklighet nyligen? Berätta!



Svensk resebloggare, expert på att flytta och bo utomlands. Skriver även om egetföretagande och vardagen. Alltid ärligt, med glimten i ögat. Bloggen är mitt jobb och min passion.



21 kommentarer
  1. Ojojoj vad jag känner igen mig! Visst är det härligt, och lite skrämmande, hur vi funkar. Först drömmer vi om ngt som känns så himla stort, sen börjar vi ta oss framåt mot drömmen, och sen när det eventuellt blir verkligt har vi redan nästa dröm i sikte. Så roligt att höra att du uppfyllt en av dina stora drömmar! Och att du drömmer dig vidare :) De senaste 3-4 åren har en av mina största drömmar varit att jobba som matfotograf. Jag tänkte att sen nån gång kanske, när jag blir ”stor”. Och nu i höst fick jag mitt första riktiga jobb åt en stor kund. Det var häftigt! Nu drömmer jag vidare ;) Så viktigt att vi vågar drömma, om det sedan blir som vi tänkt oss är en helt annan sak. Trevlig helg till dig, och tack för en inspirerande blogg!

    1. Eller hur! Tack för din kommentar Nathalie. Så härligt att höra att du också känner igen dig! Och det låter så häftigt och att du också följer dina drömmar och vågar drömma stort – grattis till kunden, det låter som ett drömjobb!

      Tack så mycket och lycka till med dina spännande äventyr <3

  2. Men åh, vad nyfiken man kan bli då! Även om nuvarande och verkliga drömmar är fantastiska och häftiga här och nu, Vill nyfikenheten ändå veta vad du drömmer om i framtiden… ;-)

  3. Det gick ju sådär.. hehe

    Jag drömmer sällan om jobb och yrkesval. Snarare platser jag tycker verkar intressanta och spännande. Men det är klart, hela mitt liv kretsar ju kring att resa så det vore väl konstigt annars.

    Just nu drömmer jag om Afrika. Savanner. Vilda djur. Och om ett år är det med stor sannolikhet något helt annat.

  4. Jag vet inte riktigt vad jag drömmer om yrkesmässigt. Eller om jag ens gör det längre. Jag trivs bra på jobbet men sedan folk runtomkring mig (i bloggsfären) har börjat köra eget så har även jag börjat titta åt det hållet. Det lockar. Och lockar inte. Jag är nog mer åt Julias håll. Jag drömmer om platser just nu.

    1. Jag tycker du kan prova på det lite lätt som du gör, och se hur det känns. Ta någon dag här och där, lägg lite mer tid och prova dig fram. Man behöver inte ha en klar plan. Men om du fick göra VAD SOM HELST och det inte fanns NÅGRA BEGRÄNSNINGAR – vad skulle du göra då? Skulle du jobba där du jobbar nu eller göra något annat? Jag tänker att det är just det svaret – som är drömmen.

      1. Klokt. Svaret på den frågan är nog ganska enkelt, även om jag trivs bra där jag är idag. Men jag tänker väl så här. Det är väl också lite av en drömsits. Att kunna jobba heltid och vara anställd, med lön, semesterdagar och flexmöjligheter. Med något en tycker är kul. Att kunna försörja sig så och SAMTIDIGT kunna driva det andra vid sidan om. Utan ångest över att jaga inkomster varje timme och minut.

        1. Det har du absolut en poäng i! Så bra att titta på sin nuvarande situation och uppskatta den för vad den är också :)

          Ps. Så märkligt att jag måste godkänna dina kommentarer? Du har liksom 99 godkända kommentarer i min blogg, wordpress borde fatta att du inte är någon suspekt… :D

          1. Jag gillar ju inte gamla klyschor men jag läste en ganska bra sak om det på LinkedIn häromdagen. Om någon som tackade nej till ”en topptjänst” eftersom hen redan var nöjd och glad över sin livssituation som den var. För att allt bara klaffade för personen just här och nu med resten av livet (familj, barn osv). Lite så känner väl jag ganska ofta. Jag gör det jag tycker är roligt i två olika världar.

            …och efter allt mitt ordbajsande nu så är det väl inte så konstigt om kommentarerna måste granskas först. ;)

  5. Det är så fascinerande det här med drömmar. Vi vill. Vi längtar. Och när vi är där så blir det ändå rätt snabbt vardag och drömmarna blir nya och så kämpar vi mot nya mål. Livet är allt bra härligt på det sättet. Vi slutar aldrig lära.

    1. Verkligen. Det är intressant och samtidigt lite läskigt hur snabbt man kan bli van vid något. Men visst är det härligt att man vill fortsätta framåt och fortsätta utvecklas… :)

  6. Not all those who wanders are lost!
    Några av oss är nog helt enkelt vandrare…vi vill alltid vandra vidare till nya platser. Jag skrev om det här på ett instagram-inlägg i måndags. Det kan misstolkas som otacksamhet, men den här ständiga känslan av att det måste finnas mer är något helt annat! Man kan vara tacksam och ha nått sin dröm…men ändå drömma mer.

    Jag tror också att den här känslan är mycket svår att förklara för någon som inte har den, för någon som inte är en vandrare.

    1. Vilka kloka ord du delat på Instagram – jag kan nog känna igen mig en hel del. Jag kände mig dock mer vilsen när jag flyttade från plats till plats. Nu har jag varit på samma plats fysiskt under 2 år, men istället rört mig så mycket mer framåt (eller framåt? men åt det håll jag vill i alla fall!) i det jag gör – med min karriär :) There is a time and place for everything, så brukar jag tänka!

  7. Så fint att du får leva din dröm. Och tänkvärt det där med att man alltid längtar vidare. Känner igen det från när jag gått någon utbildning jag länge velat gå och sedan när jag varit klar med den genast börjat tänka på vad jag vill fortsätta fördjupa mig inom. Tror som du att själva processen är det viktigaste. Tänker mer och mer på att det är viktigt att det är roligt under vägen, eftersom livet är nu.

    1. Tack Mia! Intressant att höra ditt perspektiv och att du också kan känna igen dig :) Och exakt, man måste passa på att njuta av själva resan också, inte bara målet.

  8. Jomen visst. Det är så lätt att känna igen. Jag minns när jag skrev och skrev och drömde om att någon skulle läsa det och tycka om det. och nu skriver jag sådant regelbundet som inte bara blir uppskattat utan som jag får betalt för (mina krönikor) och det är ju helt sjukt. Och att få mail eller facebookmeddelanden eller delningar av folk som tar del av vad man gör och tycker om det, människor man inte känner, det är ju också helt sjukt.
    Och jag brukar försöka påminna mig, minnas den där lilla Ulrika som drömde, säga åt henne att hon lever ju delar av de drömmarna nu. men det är lätt att det drunknar i all vardag som ju inte är så drömsk

    1. Det är en mäktig känsla när man väl tänker tillbaka på den där drömmen, var man befann sig då och tänka på var man befinner sig nu. Så inspirerande att höra – och grattis till att du kommit så långt, det har nog varit en hel del hårt arbete på vägen kan jag tänka mig :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *