Vad äventyr är för mig och varför jag älskar det

Det var min födelsedag den 5:e mars och mina bästa vänner var här. Kvällen när vi just avslutat min födelsedagsmiddag så bestämmer de sig plötsligt för att var och en överösa mig med komplimanger då de beskriver mig med två ord var. Bland annat dessa ord dyker upp i deras alldeles fantastiska beskrivningar: oväntad, modig, äventyrlig och nyfiken. 

#kvinnligaäventyrare

Och bara någon vecka senare blir jag tillfrågad att vara med i kampanjen kvinnliga äventyrare som företaget Morakniv dragit igång tillsammans med min bloggkollega Vandringsbloggen (som ni kanske minns från min adventskalender där hon berättade om den fina upplevelsen när hon vandrade med snöskor). I kampanjen #kvinnligaäventyrare så delar ett gäng sjukt härliga och inspirerande äventyrs-kvinnor med sig av sina ord och tankar om äventyr.

kvinnliga äventyrare

En bild från helgen: på slalomskidor på en av alla alpernas toppar i Österrike.

Vad är äventyr för mig?

Det var den frågan som ställdes och det tog inte lång tid för mig att formulera ihop ett kort svar som jag tycker sammanfattar exakt det som jag känner när jag tänker på äventyr och just så som jag upplever det.

”Äventyr för mig är att våga göra allt det där som skrämmer mig lite. Det kan vara alltifrån en intervju i radio, ett jobb i Indien eller att hoppa från en brygga ner i en sjö en sommarkväll i juli.”

Jag har nog egentligen alltid sett mig själv som ganska feg. Branta skidbackar tycker jag är skitläskiga, jag vågade inte simma med jättesköldpaddor när jag hade chansen och när jag ser en fågel eller en liten mus är jag övertygad om att jag kommer blir attackerad.

Men, jag älskar att utmana mig själv – och det i sig är ett äventyr. Att bli intervjuad i radio är rätt svettigt och nervöst, resan till Indien ifrågasatte jag ett gäng gånger innan avfärd och att hoppa från en brygga ner i mörkt vatten skulle jag gärna slippa. Men, det finns alltså något i mig som triggas av allt detta. Att tacka ja, att bara göra det, att försöka att inte tänka så mycket utan stänga ögonen jättehårt, hålla för näsan och bara hoppa, ner i det där skrämmande vattnet.

Kicken efteråt är oslagbar.

#kvinnligaäventyrare

Västkusten, förra sommaren.

För det sägs ju att för att kunna vara modig måste man vara rädd. Och jag brukar säga att man får vara rädd, så länge man inte låter det stoppa sig. Så visst kan det tänkas att det stämmer det som mina vänner beskrev mig som, oväntad, modig, äventyrlig och nyfiken. 

Vad är äventyr för dig?

Oavsett om du känner dig som en äventyrare eller ej så kan du nog fundera över den här frågan. Du upplever garanterar äventyr stora som små till och från.

 vad betyder äventyr för just dig?


Ps. Om du vill se fler blogginlägg framöver eller spara inlägg du gillar så får du gärna följa mig på Bloglovin’ eller gilla min Facebook-sida.

18 kommentarer
  1. Äventyr för mig är att få det där pirret i kroppen, att få en släng av osäkerhet över mig och att jag känner att koncentrationen snäppar upp sig en aning (eller rejält…). Det kan vara allt från, som du säger, göra radiointervju (ja, svettigt!), kasta sig ut från en bro med ett gummiband runt fäst i foten eller att sätta sig på ett flygplan helt utan bekantskaper och bege sig till andra sidan jorden.

    …eller bara gå till jobbet och ha ett spännande och kreativt projekt på gång.

    1. Uhhh, gummiband runt foten – när det kommer till sånt nöjer jag mig med att jag har hoppat ut från ett plan once and probably never again ;)

      Gillar att du nämner jobbet, helt fantastiskt om man får den känslan där – då har man nog hittat rätt!

  2. Egentligen är ju allt som är lite utanför ens box ett äventyr. När man måste skärpa till sig och hålla koll på sig och utmana sig och se till att man fixar det.

    Ibland kan äventyr vara dumdristiga, men de behöver inte vara det.

    1. Det har du rätt i Åsa. Och ja, jag har nog varit på ett och annat dumdristigt äventyr också, ibland behövs de för att man ska lära sig… :)

  3. Intressant! ”Oväntad” var ett kul ord.

    Har du gjort sådant personlighetstest någon gång? Finns på typ ”jobbsafari” – jag är exempelvis ESFJ.

    Ett ord om dig som jag skulle vilja lägga till är ”inspirerande”. Hade du bott kvar i Göteborg hade jag med största sannolikhet frågat om du ville vara min karriärscoach haha… (kanske för att du känns just det, nytänkande). Åh, varför skriver jag ens haha för jag sa det faktiskt inte med ironi. kram (och nu ser jag att jag inte uppdaterat min mail här..men det är ju Jussu som hänger kvar ;) )

    1. Men åh Johanna, jag är så himla glad över att du är här och läser och kommenterar. Och inspirerande och karriärscoach liksom, vad har jag lyckats ge för intryck här på bloggen egentligen ;) Du är för go <3 Det vore jättekul att ses i alla fall när jag är i Göteborg nästa gång!! Vi kan säkert utbyta inspirerande livserfarenheter!

      Och spanar genast in det där personlighetstest, har inte gjort det tror jag, intressanta grejer ju!!

      KRAM!

    2. Haha, detta svaret var SÅ jag ”Jag blir ofta otålig eller frånvarande när möten utvecklar sig till en diskussion av visioner. Då funderar jag istället på när jag kan komma igång och arbeta med uppgifterna”.

      Det var svååårt ju, med vissa saker känner jag att jag kan variera så mycket. Men tillslut fick jag detta: ESFP. Så ganska likt ditt resultat ju! Jag tror ärligt talat att jag skulle trivas och även vara bra som lärare, jag hade det som dröm när jag var liten ;)

      1. Har du tid när du är i Göteborg vore det kul! :)

        Vad kul med en rätt lik kombo, kanske därför jag ofta kan känna igen mig i dina tankar ändå. Märktes på jobbet när vi blev indelade efter personlighetstyper, produktiva gänget var vi i min grupp som ville bli färdiga fort och alla antecknade med pennor vad som sades haha..annars är jag van från mitt arbetslag att det bara är jag som suckar (inombords!) när man småpratar annat på möten.

        1. Haha ja precis! Borde nog komma till Göteborg någon gång juni-juli, om du är hemma får vi försöka ses då! :)

  4. Ett liv utan äventyr skulle vara så himla tråkigt. Folk tycker jag är häftig för att jag rest ensam runt i Sydamerika, själv tänker jag att jag ju bara åkt iväg. Och så blir det som det blir. :D

    Men härligt att ha hittat en äventyrskompis som du! <3

    1. Jaaa, vi borde åka på ett äventyr ihop någon gång. Jag skulle älska att få bli guidad runt i Sydamerika av dig, det territoriet är så okänt för mig att det känns lite nästan läskigt att åka dit ;)

          1. Haha känns nog lite som att jag kanske MÅSTE åka nästa år i januari/februari. Årets resa var så härlig och bevisligen har jag tomt i kalendern den tiden på året!

            1. Jaa, dessutom sjukt läglig tid rent mentalt och med vädret och så. Om du inte absolut känner för ännu en ensamresa får du hojta till när det närmar sig ;)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *