Tankar från München – lite som att komma hem och hur det känns

Vi promenerar på gator som för varje steg vi tar känns bekanta. Jag hade inte kunnat måla upp det i mitt huvud, men när jag ser det så kommer allt tillbaka.

Jag minns varenda liten butik, restaurang och cafe. Jag minns att vi gick in i den där kyrkan, men jag minns knappt vem som var med mig. Jag kommer ihåg korsningarna och de små gatorna mellan husen. Caféet där vi åt frukost, bron över floden Isar där jag tog bilden till headern här på bloggen. Jag minns den där klubben som vi firade min födelsedag på, jag och de finska killarna som jag drack ikapp med alldeles för ofta den där våren. 


Och det var första kvällen som jag och Mumin hade en konversation. Det var bara en torsdag men vi somnade alla hemma hos vår kompis Ari den kvällen. Och såhär i efterhand kan jag kanske förstå att mitt ex tyckte det var lite konstigt, det kan jag faktiskt göra. Även om de inte var mer än mina vänner. Men det är ju det som är grejen, man lär sig. Och inte för att det spelar någon roll, men jag var bara 21 (eller ja, fyllde ju 22) – men forfarande, så ung. Allt jag ville göra var att få känna hjärtat pumpa, känna att jag levde. Och om jag gjorde.

Vi köper butter brezel från ett av alla bagerier nere i tunnelbanan. Så som jag brukade äta min frukost. Så som jag älskar att se alla andra också äta sin frukost här, på språng. Sen sätter vi oss på ett cafe, ett cafe som jag brukade gå till just för att min metro gick raka vägen till dess dörr. Jag beställer en varm citroningefärsdryck och tänker att det kanske är det bästa av allt (när man är förkyld), de finns att beställa på vartenda cafe här.

Vi promenerar vidare. Tyskar som dricker öl trots att det bara är lunchtid och torsdag. Turister som står och beundrar katedralen vid Marienplatz. Brända mandlar som säljs året om. Tyskarnas nästan avsaknad av engelska. Tschüss. Bland alla skyltar om öl och de olika bryggerierna syns också de bekanta aperol spritz. Alla som röker. Alla tyska matbutiker. Tunnelbanelinjer och tunnelbanestationer.

Och trots att tre år gått så är allting sig likt. Kanske är det inte märkligare än så, alla de platser jag lämnat och aldrig återvänt till, kanske är de flesta precis som de var då. Det känns fint på ett sätt, som om jag bara skulle kunna komma tillbaka en dag om jag fick lust och bara kliva in i allt det där som jag en gång lärt känna. Dessutom är det vår nu. Alla uteserveringar är öppna, sparris säljs överallt och vårkänslorna spritter i kroppen. Precis som den där våren, för tre år sedan.

Och det är något med München som jag älskar. Det är något med staden, så simpel och så fantastisk. Trots att här är ganska konservativt och möjligen lite mer religiöst än hemma, så gillar jag det. De känns jordnära människorna här och kanske är det vetskapen om att alperna bara ligger en timma bort som gör vem som helst lite lycklig i själen.

Dessutom känns det bara bara fint att se allt det här igen. Det är de härliga minnena som bubblar upp. Samtidigt som vi återigen påminns om de nordiska ländernas lyx-standard när det kommer till hur man bor. Hur man blir van med att bo med roommates på små utrymmen med halvbra dusch, varmvatten som kommer och går och endast om man har tur finns en tvättmaskin i lägenheten. Det där som jag alltid tycks glömma bort efter någon vecka hemma. Herregud vad bortskämda vi är, så känns det.

Trots det finns det delar av mig som skulle tacka ja till ett jobb här i morgon. Lusten finns fortfarande kvar. Och jag har svårt att se hur jag inte skulle kunna älska att bo här igen. Vi skulle äta pretzels jämt, se på massor av fotboll, höja vår konsumtion av öl något. Men vi skulle också åka till bergen så fort vi fick chansen. Vandra, åka skidor, bara vara. Klappa på alpkossor och äta mängder av ost. Och picknicka hela somrarna i Münchens alla parker och längs floden.

Och visst är det väl fint att drömma?

14 kommentarer
  1. Mysigt inlägg! :) Härligt ni verkar ha det trots sjukdom. (Och så snygga bloggbilderna blivit det sista!)

  2. Gud vad du fick mig att längta tillbaka till Tyskland!!!! Har just nu världens kartiär på g här i Sthlm, men efter det vette fan om jag inte hamnar i Tyskland igen :)

    1. Hehe FÖRLÅÅÅT! Låter som om du får satsa på karriären ett tag men kanske senare? ;) Var i Tyskland har du bott tidigare?

        1. Nämen, se där, kul! Det var förresten ett tag sedan jag hörde från dig här på bloggen ju, fint att se att du fortfarande hänger kvar :) Kram!

    1. Åh men tack Linda! Jag och min fotograf (well, pojkvän) övar på det här en hel del, med mottot ”tar man många bilder blir säkert i alla fall 1 bra” ;)

    1. Hej Ann, tack så mycket för din fina kommentar! Och eller hur, jag drömmer också gärna och mycket! :)

    1. Tack Alex! Och lär sig att planera sin shopping också så man inte står där tomhänt på söndagen när allt har stängt? ;)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *