Havet.

Det är en populär klyscha att vilja bo nära havet. Men är det så konstigt då? Havet symboliserar liksom öppenhet, frihet och friskhet. Man ser till horisonten och vet att det finns mer där ute, att det inte tar slut, att det är oändligt. När jag ser havet känner jag liksom att jag kan andas. Och ljudet är så himla lugnande. Samtidigt som det finns något skräckinjagande över det också, över dess djup och kraft – och allting som finns där under ytan som man inte har en aning om.

IMG_8365

Havet i Barcelona, även om stranden inte är jätteball så älskar jag det faktum att man kan se havet från olika utkiksplatser i Barcelona. Det är även en vanligt förekommen anledning till att många väljer Barcelona framför Madrid – det finns ett hav!

IMG_8458

Havet i närheten av Bilbao, närmare bestämt i Porugalete. Vi gjorde en cykelutflykt i Bilbao just för att komma till kusten och upptäcka vad som fanns där. Havet ligger nämligen inte i direkt anslutning till Bilbao, men de har åtminstone en flod som flyter igenom staden.

IMG_8567

Det här är strax utanför Bilbao, en plats som är alldeles fantastiskt vacker: San Juan de Gaztelugatxe. Knepigt namn, eller hur? Det kommer ett inlägg senare om det – särskilt för den som någon gång planerar att besöka de här delarna av Spanien. Det var lite mer av en ”hidden spot” nämligen.

Och så havet i San Sebastian. Där kunde man inte bli annat än kär i det. När jag tänker på en plats jag vill flytta till i framtiden så tänker jag på San Sebastian. På riktigt alltså. Det är som ett spanskt San Diego, en plats jag nog skulle kunna trivas på. Jag tänker mig sena morgnar, frukt-frukost, flipflops, löpning längs stranden, betrakta surfarna, yoga i ett öppet och ljust vardagsrum, ett glas vin varannan kväll minst – och så en bok in progress. Det är så mina drömmar går – drömmar som jag vill sätta på en visionboard och om några år se bli verklighet, åtminstone för en liten stund.

IMG_8780IMG_8703    IMG_8802IMG_8772

Jag behöver faktiskt inte bada i havet, jag behöver inte ens åka båt i det. För mig är det alldeles perfekt att bara vara nära det, se på det, höra det, och känna doften av det.

Det här var ännu ett inlägg i Svenska Resebloggars september-drömmar.

Följ:
Jennifer Sandström
Jennifer Sandström

En personlig blogg om resor, företagande, marknadsföring, skrivande, böcker, foto och annat som rör vardagen i Helsingfors (ibland i Gällivare och Göteborg) och på resande fot.

2 Kommentarer

  1. 15 september, 2015 / 08:13

    jag är lite likadan, jag kan leva med att inte behöva doppa mig (om nu inte vattnet råkar se alldeles extra härligt och lockande ut) eller åka ut med båt, ofta är jag nöjd med att bara se det :) Sen är jag samtidigt lite rädd för havet och dess krafter (kan få panik av att simma där jag inte bottnar), så det känns ju samtidigt lite lugnare och tryggare att hålla ett tryggt avstånd… ;)

  2. 15 september, 2015 / 09:57

    Åh, så drömmigt! Lite så går mina drömmar också, fast i mina drömmar skulle jag hellre vara i Frankrike eftersom jag pratar franska och verkligen gillar landet. :-)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Söker du efter något?